SM i ull hos Wålstedts
Hos Wålstedts i Dala-Floda är det skördetider! Åkrarna här runt omkring i byn Hagen är fulla av lök, broccoli och morötter, rödbetor och alla möjliga kålsorter. Och väl inne i gårdsbutiken möts vi av ett stort, härligt fång med solrosor och doften av nybakat bröd.
När vi går ut här i från är vår påse fylld av ekologiskt odlade läckerheter, till och med colan som Amanda hittar på hyllan är ekologisk.
Men Wålstedts är inte bara ett fantastiskt lantbruk. Det är också en textilverkstad med ullspinneri och garntillverkning. Två olika verksamheter på en och samma gård och inom samma stora familj.
Och just i dag är det ovanligt mycket folk på gården. Ullmarknad och SM i ull lockar inte bara fårägare, utan också spinnare, tovare och garn- och stickintresserade.
Marie-Louise Höglund, från Sala, är här för att tävla med sin Leichterull och för att sälja resten till intresserade privatpersoner.
Det färgglada ullen gör Marite Asp Tauni, från Väse i värmland, sittdynor och fina fårfällar av. Men i dag är hon här för att tävla med ullet från sina walliska svartnosfår – de enda i landet.
I Wålstedts eget spinneri förädlas lantrasull till vackra garner av fin kvalitet för bland annat vävning, nålbindning och tovning.
Flokullan Anna-Karin Jobs Arnberg sitter här i dag och tvåändsstickar en vante i ett av Wålstedts allra grannaste garner. Hon säger att det inte var så konstigt att det var just här i Dala-Floda som Mary och Lennart Wålstedt för snart 100 år sedan slog sig ner för att starta ullspinneri och rädda det svenska lantrasfåret. Här fanns redan massor av hantverkskunskap. Kvinnorna i byn var duktiga på att väva, tvåändststicka och sy på . "Det satt i händerna på dem", säger Anna-Karin, och många flokullor kom också att jobba hos Wålstedts. I dag är det fjärde generationen Wålstedt som driver spinneriet vidare.
Tvåändsstickning är en gammal stickteknik som förr användes flitigt av flokullorna för att få så släta vantar som möjligt, så att det skulle gå lätt att brodera på dem. Påsömvantarna användes till dräkten och många kvinnor i Dala-Floda försörjde sig som påsöm-brodöser.
Hemmagjord marmelad
Min svägerska Maria driver mer eller mindre en liten marmeladfabrik hemma i sitt kök just nu. Snygga burkar i varierande storlekar fyller alla brickorna på bordet.
Men så har hon också resurser ute i trädgården. Ett gammalt plommonträd håller på att tappa alla sina grenar, för att de är så tyngda av all frukt.
Plommonkoken avlöser varandra och Maria smaksätter dem på lite olika vis. Allt ifrån kanelstänger, stjärnanis, ingefära och vaniljstång åker ner i kastrullen.
Inspirerade av Marias alla marmeladburkar kastar oss även Cecilia och jag in bland de nedfallna grenarna för att plocka ihop till varsin marmeladsats. Enligt Marias recept behövs det 1,6 kilo plommon till en sats. Jag får ihop ungefär dubbelt så mycket, så jag ser fram emot att kunna göra TVÅ satser!
Det är en ren fröjd att plocka plommonen, som hänger så fint i stora klasar och skiftar så vackert i färgen.
Cecilia verkar nöjd med sitt plommonplock.
Väl hemma kokar jag mina plommon tillsammans med socker och saften av citron och så smaksätter jag min första sats med en vaniljstång och torkade ingefärabitar.
Så är det dags att hälla upp den varma, hemkokta marmeladen på burk. De får stå att kallna till dagen därpå, då jag ställer ner alla burkar i en sval i källaren. Nästa kväll gör jag en ny sats, men den här gången smaksätter jag plommonkoket med kanelstänger och ingefära.
Elvakaffe med växtbytning
Inte varje dag man får en inbjudan på facebook till Elvakaffe med växtbytning och plommonplock. Men när det väl händer, ja, då är det bara att tacka ja och hoppas att det inte var nåt annat viktigt som stod på agendan just den här dagen, för det här vill man ju inte missa!
Jag tar med mig sticklingar från mina apple blossom, doft- och rosenpelargoner, som brer ut sig i växthuset.
Maria delar med sig av sin mormors elefantöra - en 70-tals klassiker som åter blivit trendig.
Elefantöra är en lättskött blomma, enligt Maria. Lyckas man bara få den att trivas kan den leva i många år, om man planterar om den ibland vill säga.
Cecilia har med sig ett par paradisträd, från kamelbengt i Ormöga på Öland. Ännu en gammal lättskött krukväxt.
Cecilia har lyckats dela en orkidé, som vi får var sin stickling av. Jag får också med mig en rosa saintpaulia, en porslinsblomma och en bägarranka med mig hem.
Maria har satt några skott av Mor och barn, som jag får en hel kruka av att sätta en plastpåse om, så att den får lite drivhuskänsla och sätter lite extra fart.
Ja, det blev lite av en klädbytardag också. Tack vare att Maria rensat garderoben. Cecilia och jag är förstås glada för det. Och säkert också Rädda Barnen, som tack vare det fick vara med på ett hörn.
Sandvika stängs för vintern
Så var det över för den här gången. Det är dags att stänga Sandvika efter ännu en säsong av tidiga morgondopp, sena middagar med brasa i kakelugnen och långa frukostar på bron, ett och annat målarprojekt, midsommarfirande, stora kakbak och så till sist Karinkaffe.
Dalahästarna, som stått i mormors land och stöttat riddarsporrarna hela sommaren, åker in i stallet. Och utemöblerna tas in under tak. Gräset klipps. Frysen stängs av och kylskåpet rensas.
Vi får trösta oss med att tiden går fort. Det dröjer inte länge förrän vi är här igen med alla ingredienser till sommarens spännande långpannebak, bullkalas och kakfester, alla tidningar vi ska läsa när vi är lediga och alla loppisfynd som vi samlat på oss under vinterhalvåret. En del virkade kuddar och spetsdukar blir nya inredningsdetaljer här på fäboden, medans andra går vidare till vår komidsommarloppis andra helgen i juli.
Årets sommarväder var kanske inte det bästa, med tanke på kylan och allt regn som föll. Men ser man till växtligheten, så har jag aldrig sett nåt liknande. Farmors gjutjärnsgryta har aldrig varit så full med blomsterfägring, så istället för att tömma krukorna och lägga jordresterna på komposten, så får tagetesen, stjärnögan, lobelian och margeriten fortsätta att lysa upp Drängpersgården.
Tidigt i våras räfsade Thomas, jag och Ingrids Anna längs fäbodvägen ner till sjön och det märks. Den här promenaden kan vi utan och innan, då det hinner bli några vändor under en sommar. Tidigt om morgnarna, innan badfolket kommer, och sent om kvällen smyger vi ner till stranda för att ta ett dopp. Nu tar vi en sista sväng innan vi sätter oss i bilen och kör härifrån. Längs vägen står vår grannes nya gärdsgård så fint i givakt.
Fina fäbodvägar igen
I helgen var det full fart på oss sandviksbor, som samlats för att grusa vägarna och fylla igen hålen, som sommarens regn åstadkommit.
Ordförande i fäbodlaget, Per Eriksson, hade lastat sin traktor full med grus, och körde sakta uppifrån Glabacken och ner till Flosjön medans alla spadar och krattor kom till användning.
Ja, själv såg jag till att kaffet blev klart i tid, eftersom jag ALLTID prioriterar kaffepauser och dessutom hade jag bakat en äppelkaka i långpanna , som jag behövde skära upp i fyrkantiga bitar. Här är det Eva Urell (egentligen Dahlqvist), Birgitta Gossas med barnbarn och Gusten Norestrand som intagit dansbanan för en kopp kaffe.
Roligt att så många tog sig tiid att fika. Här Per Eriksson, Back-Pers Per-Åke, Putte Dahlqvist och Stig Olsson i glatt samspråk.
De här små, söta kullorna från Gossasgården gjorde mig sällskap under kaffekokningen och hjälpte till att hämta vatten från bäcken och duka fram allt på dansbanan.
Fikat var uppskattat av alla och jag säger bara, BRA JOBBAT ALLIHOPA! Kul att göra nåt bra för det gemensamma i Sandvika.
Liten loppisrunda
I dag blir det förmiddagskaffe i de här fina kopparna som jag fyndade på loppis i går tillsammans med kakfatet, gräddkannan och den vackert broderade duken. Kopparna har små rosenmönster och en blå bård med vita blommor och blad. Har aldrig sett den tidigare. Det är ingen dyrgrip, men i min "mormorskopp"-samling passar den perfekt in. Och kannan, som också har en liten rosenbård, matchar ju det hela rätt bra.
Och eftersom min dator är nyrenoverad och pigg och fräsch och det numera tar ingen tid alls att lägga upp en bild, så passar jag på att visa alla textilier som jag fick med mig hem från de roliga Katrineholmsloppisarna i går. En fint mönstrad liten kudde, ett läckert förkläde i fina färger och två handbroderade dukar. Alltihopa fick jag för en spottstyver! Helt otroligt med tanke på allt arbete som lagts ner på att tillverka dessa prylar en gång i tiden.
Nyrenoverad dator
Jipppiiiiii, jag kan blogga igen!! Stolt köpte jag den här datorn för några år sedan för en bonuspeng som vi fick på jobbet. Inte minst för att kunna ta hand om alla bilder som jag tar och för att blogga. Och visst har det blivit några inlägg med åren. Mycket handlar det om livet på fäboden i Dalarna - om friggebobyggen, midsommarfirande, Karinkaffe, dala-utflykter, flodabroderier och annat smått och gott från Dala-Floda med omnejd. Men det handlar också mycket om mina stora intressen - loppis, blommor och bakning.
Tyvärr var jag inte lika duktig på att lägga över alla bilder som jag tog på andra hårddiskar, så till slut blev den här stackars datorn helt överfull. Det gick liksom inte att lägga över en enda bild till. Och alla programmen blev sega. En del gick inte att använda. Att blogga var inte att tänka på. Så då ringde jag minda döttrars kusin, som kan en hel del om hur datorer fungerar - han har själv byggt en från scratch!
Vincent tog hand om min dator och fräschade upp den så nu är min 8 år gamla mac helt som ny!!! Fantastiskt eller hur?! Och alla mina 10 000-tals bilder ligger i säkert förvar på en extra hårddisk. Tack Vincent! Jag hoppas du förstår vad din insats betyder för mig och mitt bloggarliv.
Pop up-loppis på kofesten
På vår pop up-loppis på Kofestmarknaden i Dala-Floda i år var det full fart. Folk var tidigt på plats, på jakt efter kaffekoppar, udda glas, dukar med spets och virkade grytlappar. Många hoppades nog att de skulle göra ett och annat fynd. Och förhoppningsvis gjorde de också det.
Vi försöker alltid att duka upp våra loppissaker på ett trevligt sätt, så att besökarna kan inspireras till att se nya användningsområden för de gamla kopparna, glasen och brickorna. I år hade jag till exempel gjort några färdiga presentkit med udda kaffekoppar i färgglada lådor. Just de gick så där. Många gillade idén. Men visste inte riktigt vad de skulle göra med så många udda koppar utan fat... Men annars är själva stylingen av prylar med dukar, vimplar och blommor väldigt uppskattad. Och jag lovar att det bidrar till att försäljningen skjuter i taket.
Gamla kaffekoppar med fat och assietter utan nagg står högt i kurs om du har sex eller fler i samma serie. Finns det sockerskål, gräddkanna och kaffekanna till, så hinner du knappt blinka förrän de går åt. Inger kom på förhandsvisning i mammas garage och fastnade för benporslinskopparna med rosor på från Gustavsberg, så hon var tidigt ute på kofestmorgonen och slog snabbt till.
Plötsligt var nötta blomkrukor på fot, glaskupor och böcker om odling, komposter och sniglar ovanligt eftertraktade loppisköp. Men det roliga är att man aldrig riktigt kan veta i förväg vad som är gångbart, utan det är alltid lite av en gambling när man samlar ihop till Drängpers loppis.
Gamla såssnipor i rokokostil från Gustavsberg och lite större kannor att sätta blombuketter i var också poplära inslag på Drängpers loppis.
Hiroko från Japan var intresserad av alla fina handbroderade dukar och lakan - särskilt de med spetsar på. Hon har en egen webbshop och säljer bland annat Wålstedtsgarn och svenskt hantverk, som är väldigt efterfrågat i Japan. Hiroko berättade att hon är väldigt förtjust i just flodabroderier och ska gå en påsömkurs på Värdshuset senare i sommar. Lucky her!
När jag ser en broderad duk eller kudde eller en vävd duk som påminner om livet på mormors tid så kan jag inte låta bli att slå till. Och jag är inte ensam om att bli nostalgisk. Att återvinna och återanvända gamla textilier och inreda sitt hem på nygammalt vis verkar vara en trend som bara växer.
Loppisbesökarna är i alla åldrar och från alla möjliga håll. Många kommer igen år från år. Nytt för i år var att flera japaner hittat till vår loppis!! Jättekul!
Beröm för vårt loppissortiment fick vi av några trevliga damer med norsk dialekt, som kom för att botanisera bland våra uppdukade bord.
Udda glas på fot dukar jag själv gärna middagsbordet med. Och på vår loppis fanns en hel del udda vinglas, snapsglas, likörglas och champagnekupor. Några glas hade vi ställt ihop i en trevlig liten trälåda tillsammans med en bok om snapsar eller cocktails och sålde som presentkit - de gick åt allihopa.
Veckan innan kofestmarknaden regnade det konstant varje dag, så vi hade i princip nästan gett upp tanken på Drängpers utomhusloppis. Så gissa om vi var både förvånade och tacksamma när vi vaknade upp på kofestlördagen och solen sken från en klarblå himmel redan från första stund på morgonen. Jag överdriver inte om jag säger att jag flög upp ur sängen fylld av ny solenergi.
Några karaffer hade vi dukat upp bland alla koppar och kannor. Även de gick åt. Av en dam fick jag tipset att man lätt kan få bort beläggningar som lagt sig i botten på glaset med lite varmt vatten och ättika. Väl värt att pröva, tänker jag.
Några hittade gamla böcker av stort intresse.
Andra fyndade blommiga klänningar och kavajer.
Anna från Dala-Järna, på stora bilden, fyndade bland secondhand-kläderna som Amanda sorterat och hängt upp eller lagt på hög i olika resväskor.
Väl använda runda och avlånga bakformar är ett måste på Drängpers loppis! Och det går åt massor! En dalkarl hittade en form som påminde honom om barndomens chokladpudding, som alltid serverats i en liknande form, så den köpte han - trots sina kvinnliga följeslagares protester. Det är de här historierna och samtalen som man kommer i håg i efterhand och som ger kraft och energi inför framtida loppisar.
Så tack alla ni som kom förbi och köpte en blommig kaffekopp, ett udda glas eller en handbroderad duk med spets och delade med er av era egna stories om serviser, bakformar och dräktdelar. Det är ni som gör att vi orkar dra igång allt arbete med att samla ihop till en ny loppis igen. Kanske ses vi redan igen nästa år?!
Fäbodkafé i Sandvika
När regnet slutat ösa ner på midsommaraftonen var det premiär för fäbodlagets kafé på dansbanan. Cupcakes med olika smaker och frosting, hallongrottor, kolakakor, apelsinrutor, blåbärsrutor med smulpajstopping och bondkakor var några av alla de hembakta sorterna som fanns att välja på.
Amandas cupcakes med rosa topping var det stor åtgång på, liksom Marias kolakakor med mandel.
Amanda, Thomas och morfar David hjälptes åt att pynta dansbanan med vimplar och färgglada lyktor.
Även vaniljrutorna och muffinsen dekorerade vi med vimplar. Förpackning och presentation är ju minst lika viktigt som innehållet, eller ibland kanske ännu viktigare om inte receptet håller måttet... Ja, nu var det ju inte så i det här fallet, men i alla fall.
Vi hade i förväg gått ut med att alla med folkdräkt skulle få fika gratis. Och självklart tog vi själva på oss våra respektive dräkter för att föregå med gott exempel. Tanken är helt enkelt att vi vill bidra till ett ökat dräktanvändande - inte minst här i Dala-Floda, där flodadräkten, trots allt är väldigt levande och vanligtvis används vid olika festliga tillfällen. Vi tycker att dräkterna är för fina för att hänga kvar i garderoben. Så vi uppmanar naturligtvis ännu fler att TA PÅ SIG DRÄKTEN vid nästa års midsommarfirande - om inte förr.
Drängpers Emilia och Karin var riktigt fina i sina flodadräkter med bland annat påsömtröja.
En fika för en tjuga och då ingick kaffe och två kaksorter. Pengarna vi fick in gick förstås till fäbodlaget för att bekosta utgifter som elräkningar, eventuella reparationer av hus och dansbana och så vidare.
Ingredienserna stod vi som bakade själva för. Vad gör man inte för att få öppna kafé, om så bara för en dag! Tack till alla sandviksbor som kom och fikade, tack vare er kanske vi får hålla öppet även nästa år.
Fäbodmidsommar
Plocka blommor till majstång och kransar hör midsommar till, speciellt här i Dalarna. Här i Sandvikens fäbodar brukar vi dra till ängen för att leta efter prästkragar, midsommarblomster, ängsklockor, rödklöver och smörblommor redan på förmiddagen för att sedan gå ner till stranda och hjälpa till med att klä midsommarstången.
Men först lite halv elva-fika... Nu har även min svägerska och svåger med kids anlänt och i år får vi smaka på Marias läckra svartvinbärs-cheesecake och kanelbullerulltårta till kaffet. Mums!
Det finns gott om blommor på ängen, men prästkragarna har inte slagit ut än. Maria och Amanda får snabbt ihop varsin bukett och även morfar hjälper till.
Emilia är noggrann och klipper av stjälkarna med sax. Vi andra river loss blommorna med rötter och allt...
Det är ovanligt många som är med och hjälper till att klä majstången i år. Maria, Emilia och Amanda tar itu med en av majstångens kransar och den blir stor och fin - prydd med blomorna från ängen. Den andra sätts ihop av min lekkompis Anna-Maria med familj och den blir också jättefin.
En del får till och med egna kransar att ha på sina huvuden!
Så plötsligt anländer mamma Karin i flodadräkt till fäboden med egen privatchaufför - Dalatrafiks färdtjänst. Toppen! Vi tackar och bugar för att denna möjlighet finns.
Så var det dags för midsommarbuffé, som vissa av oss planerat veckor i föväg. Siljanslax, västerbottenpaj, valnötsbröd, potatissallad, icas goda brieost och Leksands fröknäcke med havssalt...
...och Marias lingonsill och silltårta. Och så en dalahäst mitt uppe i alltihopa. Som ett statement. Inte konstigt att en massa matpaparazzis lurar runt matbordet.
Framåt sexsnåret är det dags för majstångsresning på stranda. Och har vi tur dyker spelmännen med Alf Tangnäs i spetsen upp lagom till det. Varje år. Men vem som håller i fiolen varierar. Plötsligt har någon liten vuxit upp och vill bidra till något större än vad var och en av oss enskilt är.
Men de små bidrar också - med sina små händer gör de allt vad de kan för att Gossas Oskars majstång ska resa sig upp mot skyn, så att vi alla kan hoppa som små grodor och fira att sommaren äntligen är här!
Shopping i Chicago
Det blev en hel del shopping i roliga affärer som Target och Kohls, väldoftande Bath & Bodyworks, bokaffären Barns & Nobles, pysselaffären Michael´s och en massa andra kul ställen I Chicago. Sandy och Gary visade oss runt och hängde tålmodigt med oss när vi noggrannt spanade in bak- och godisavdelningarna på Target.
På bakavdelningen är hyllorna fyllda av strössel, glasyr, cupcakesformar, krämer och andra spännande baktillbehör. Några formar, kakmixar och bakdekorationer fick förstås följa med hem.
Emilias och Amanda hittade till sin lycka en hel Halloweenavdelning med godis i alla former. Och resväskorna blev med ens halvfulla igen.
Thank you for showing us around, Sandy and Gary, and beeing so patient!
Släktkalas hos Carol och Jim
Carol och Jim har i dag bjudit hem oss på middag i Worth. Det uppskattar vi. Här bodde jag och min reskompis Lena vid ett flertal tillfällen när vi först kom till USA för 30 år sedan, så det ska blir roligt att även resten av familjen får komma hit och hälsa på dem. Och så får vi en chans att träffa ännu fler släktingar medan vi är här.
Carol har fixat en fantastisk buffé, som vi glupskt kastar oss över, och hon har även bakat de godaste chokladkakorna.
Carols bror, David, kom med sin fru Norma, för att träffa oss och vi passar på att dela ut dalahästar och Leksands knäckebröd till alla. David, som gillar släktforskning, tar fram och visar några gamla släktpapper och bilder, som vi fascinerat tar del av.
Det är tack vare de här tjejerna och killarna på bilden, som vi sitter här tillsammans i dag. Fyra av min farfars syskon for nämligen till USA i början 1900-talet och tre av dem - Emil, Simon och Elsie blev kvar och bildade familj. Och det är Simons ättlingar vi hälsar på här i Chicago.
Förra gången jag var här var Jeff, i blå tröja längst bak i bilden, en liten kille, som hjälpte mig tvätta Jimmys bil. I dag är han dubbelt så lång som jag och vi får träffa hans egen söta familj med fru Kathy och killarna Matthew och Kayden.
Vilket släktkalas! Thank you so much Caroi and Jim, we enjoyed every minute of your party! And than you David and Norma and Jeff and Kathy for driving all the way to meet us:)
Chicago Deep Dish Pizza
Är man i Chicago på besök, ja, då ska man definitivt äta Chicago Deep Dish Pizza. Det tycker i alla fall våra släktingar - Sandy, Gary och Amy, Brian och Laureen - och tar oss med på en barrunda i Evanstone i väntan på ett ledigt bord.
Pizzan är delicious och väl värd att vänta på.
Samtidigt som vi smakar på det lokala ölet passar vi på att gratulera Brian och Laureen, som ska gifta sig om ett par dagar. Brian är Sandy och Garys äldsta son. Han var liten och satt i mitt knä när jag var här förra gången och hälsade på.
Vi har med oss specialbeställda dalahästar i vitt och svart och Leksandsbröd, som vi ger till brudparet.
Ett dussin favoritmunkar, tack!
Oj, vad jag har längtat efter dessa Donkindonuts-munkar! Nog för att mormor Linnéas hemgjorda flottyrmunkar var bland det godaste man kunde få på somrarna i Sandvika, men jag har aldrig lyckats glömma dessa vaniljfyllda Donkindonuts-munkar med choklad på, som vi fick smak för på vår första USA-resa.
Som tur var finns det ett Dunkindonuts-kafé i närheten av Sandy och Garys hem i Homer Glenn, i Chicago, och självklart ser våra kära släktingar till att vi får komma dit. Thomas beställer ett 12-pack donuts i olika former, färger och smaker som vi högtidligt intar tillsammans med kaffe, icelatte och frapino. Och numera är hela familjen donutsfrälst.
Thank you for taking us to this Dunkindonutsplace, dear Sandy and Gary!
Down Town Chicago
Wow! We did it! Det tog 30 år, men nu är jag här med två tonårsdöttrar och man för att hälsa på släkten. Och precis som då, är det min cousin Sandy och Gary som guidar oss runt downtown Chicago. Deras dotter Amy, som inte fanns förra gången jag var här, ser till att vi håller tempot för att vi ska hinna med alla stopp.
Chicago har fantastiska skyskrapor, som kantas längs Chicago River. Det senaste tillskottet, Trump Tower, är med sina 92 våningar näst största skrapan i stan. Där kan man boka ett rum om man vill. Och har råd. Eller ta en öl på takterassen med den vidunderliga utsikten över Lake Michigan.
Det är visserligen i slutet av oktober, men här njuter vi av blå himmel och brittsommarvärme, och Sandy delar med sig av allt hon vet om stan. Nu vet vi till exempel var Oprah Winfrey bor.
Att gå längs Michigan Avenue – se amerikanska flaggan vaja för vinden och gula skolbussar rulla förbi – det är nästan som att själv vara med i en film och jag måste nypa mig själv i armen för att fatta att vi är här nu.
Framme vid Navy Pier åker vi The Ferris Wheel för att få ytterligare perspektiv på stan. Här ute spelades delar av filmen Divergent in, vilket gör det extra kul att gå omkring här. Speciellt för Emilia, som läst böckerna fram och tillbaka.
