.

 

Ingen sommar utan Drängpers Antik & Loppis på Kofesten i Dala-Floda. Så har det i allafall varit de senaste fem-sex åren. Och det är lika roligt varje gång. Och lika jobbigt!

 

 

 

Tält ska resas kvällen innan och alla kartonger med loppisprylar som vi samlat på oss under året ska packas upp. Och sen ska allt ställas fram på ett trevligt sätt eller hängas upp i ett snöre eller läggas lite fint i en korg. Stylingen är lika viktig som själva prylen du ska sälja. 

 

 

 

Våra loppiskunder verkar rätt nöjda. Både vad gäller sortimentet OCH prissättningen! För det här projektet är inget man blir rik på, tvärtom. Men nu är det inte riktigt det som är meningen heller, det är ju glädjen av att få hålla på med alla dessa vackra ting som gör att vi fortsätter år från år. 

 

 

 

Att leta vackra spetsar, gröna gamla glas på fot och nysilverbrickor har blivit något av en hobby som vi ägnat många lördagsförmiddagar åt.

 

 

Men vi är inte ensamma om att leka sakletare! Det verkar som om HELA SVERIGE drabbats av loppisfeber i sommar. Jag har nog aldrig sett så många loppisskyltar längs vägarna som just i år.

 

 

 

Ja, hela byar förvandlas faktist till en enda stor loppis, åtminstone gjorde byn Hagen i Dala-Floda det i Kofestveckan. Och vi gick mellan gårdarna och fyndade!

 

 

 

 

Nu är det dags att damma av och duka fram Mormorskopparna med fina små rosor på igen. Har du inga, så finns det garanterat udda exemplar på Erikshjälpen, Röda korsets Kupan eller någon annan fin liten loppis i närheten.

 

 

 

 

På vår loppis gick alla mormorskaffekoppar åt. De såldes åtta, tio eller tolv stycken med fat och ansietter för ett par hundralappar. DET är ett riktigt bra pris när de är så många av samma sort.

 

 

 

 

Broderade och stora vävda dukar och gardiner ...

 

 

... ja, textilier överhuvudtaget är populärt bland loppisfyndare.

 

 

 

Liksom bakformar. Själv har jag också en speciell känsla för gamla bakformar med fin form eller udda utsmyckning. Jag kan helt enkelt inte låta bli att köpa dem. Därav så många... Det roliga var att de flesta gick åt! Bakintresset måste vara på topp just nu. Åtminstone i Dala-Floda.

 

 

 

 

Smycken säljer också bra!

 

 

Böcker med lokal anknytning ...

 

   

 

... eller speciellt tema, som till exempel trädgård eller handarbete, gick snabbt åt. Annars är böcker generellt ingen loppishit.

 

 

Tårtfat på fot i glas är rätt sällsynta på loppisar. Och de som finns går snabbt åt. Bitte från Mockfjärd högg ett litet mindre fat.

 

 

  

 

Min kollega på Aller Media och lekkamrat från Floda, Ann-Charlotte Lundin, kollar in vintageklänningarna, medan mamma Kajsa slår till på ett stort tårtfat. 

Vår loppis var förstärkt med delar av pappa Davids stora elefantsamling och uppenbarligen fanns det många samlare på byn, för det fanns inte många elefanter kvar när det var dags att stänga "butiken" för det här året.

 

Den gamla, nötta piktittaren ville jag egentligen inte alls göra mig av med. Men den gjorde sig så fint på loppisen och rätt som det var kom en ung tjej gående med den under armen. Hon hade köpt den. Priset jag satt var tydligen inte tillräckligt högt för att jag skulle få ha den kvar. Sånt är livet med egen loppis. 

 

 

 

 

 

Så var det dags för den årliga Kofestmarknaden i Dala-Floda med massor av spännande aktiviteter under hela veckan innan, som t ex kajakpaddling,

 

 

fädbodvandring, 

 

 

gammaldags slåtter ...

 

 

 

... och möjlighet att pröva på flodabroderi.

 

 

 

Dessutom fantastiska konserter med fiolspelmän från trakten och gäster från Kungliga Filharmonikerna.

 

 

 

Själva var vi så upptagna med att ladda inför vår Kofestloppis så vi missade i stort sett allt annat i år. Helt galet, men det tar vi igen nästa år!

 

 

Jag hann trots allt att få vara med om en gammaldags höhässjning med hästar och allt mitt i kyrkbyn. Ylva och Ingrid från Vargheden respektive Ullbacken i Malung visade hur det gick till och berättade även om sina egna hästprojekt.

 

 

 

 

Flokullan Ippis Anette räfsade och hjälpte hästkarlen att hålla ordning på hästarna. Och min pappa, David, som också var med, intygade att allt såg precis ut som när min farfar höll i slåttern i gamla Borlänge by för si så där 60-70 år sedan.

 

Första riktiga semesterdagen ringer AnnaHelena, Thomas syster, och frågar om familjen Åström kan komma förbi och sova en natt på väg hem från Storuman där de varit och firat Håkans mamma som fyllt 80 år. Självklart! Sängplatser har vi inga riktiga just nu, tonåringarna har ockuperat gästhärbret och byggt om det till datastudio, men Thomas lovar att sätta upp ett tält och ordna liggunderlag. Själv sätter jag en bulldeg på jäsning och slår ihop en äppeltosca i ett nafs. Lite fika måste vi i allafall  ha att bjuda på.

 

 

 

Åströms anländer sent, men vad gör det när det är sommar och vi alla är lediga! Det blir korvgrillning och lite uppdatering av läget innan vi alla kryper till kojs.

 

 

Jodå, det gick bra att sova i tält, hävdar Håkan. 

 

 

Vid frukosten gör vi upp planer för dagen. Här gäller det att prioritera för Åströms fortsätter hemåt framåt kvällen. Men lite av omgivningarna måste vi ju bara hinna visa, nu när de äntligen är här!

 

 

Först bär det av till Leksand via Skeberg genom skogen och vi fiskar vi upp en ugnsmarinerad lax vid Siljans lax till vår gemensamma middag. Sen stannar vi till vid knäckebrödsfabriken och provsmakar några av deras knapriga varianter med olika pålägg på Knäckerian innan vi besöker Lokgården som ligger alldeles intill.

 

 

 

Thomas och tjejerna gillar fetaostfyllningen bäst!

 

 

 

 

Lokgården är absolut ett av mina favoritställen här i Dalarna och jag har sett fram emot att få ta med min svägerska AnnaHelena hit. 

 

 

  

 

Wålstedts tomater i Hagen, en av byarna i Dala-Floda, är ett annat måste. Miljön här är värt ett besök i sig, och tomaterna smakar lika gott som de på Kanarieöarna. På vägen tillbaka stannar vi dessutom till på byloppisen och fyndar allt från rullgardriner till tvättbrädan och små slitna korgar.

 

 

Utflykten avslutas med fika hos mamma Karin i Kyrkbyn i Dala-Floda.

 

 

En intensiv, men rolig dag i trevligt sällskap. Och för att vara ett oväntat besök gick det ju riktigt bra.