Dags att så blomfröer
Visst är det fortfarande kallt ute, men vad gör man? De små blomfröna måste i jorden om det ska hinna bli några plantor innan sommaren är över.
Zinnian är en av mina blomfavoriter som jag satt frön av i flera år nu. Det är en färgstark blomma, ofta i ceris, röd eller orange färg, som kommer från Mexiko. Det gör den inte mindre intressant. Tvärtom, påminner den om en resa som jag och min barndomsvän Lena gjorde tillsammans för 100 år sen. Till just Mexiko.
Tillräckligt modig är jag i allafall för att våga testa en av årets frönyheter, Vildmoroten, som jag köpte av Impecta på trädgårdsmässan. Den har massor med små små flockblommor i lila, rosa och vitt och påminner litegrann om hundkex, som ingår i samma familj. Ska bli spännande att se om jag kan få de små fröna att gro.
Blomma för dagen, purpurvinda, rosenböna och tobaksfröer, från svärfar Görans odlingar, har jag också sått. Nu får vi bara hoppas att det blir tillräcklig varmt och soligt så att fröna sätter fart!
Egna pelargonsticklingar
I dag var en perfekt dag för att sätta mina pelargonsticklingar i krukor. Trots kyla och blåst. Solen tittade ju faktist fram och värmde lite. Och själv drog jag på mig skidbyxorna från 1960-talet. Och två hellyhansentröjor med luva på. Tur att det var så kallt, så att inga grannar var ute och såg min utstyrsel. Pelargonjorden hade maken redan införskaffat. Allt för att de små stjälkarna ska trivas och växa sig stora nog att få bo i växthuset. Sticklingarna tog jag från fjolårets pelargoner, som behövde beskäras, när vi tog fram dem från vinterförvaringen i slutet av februari.
Många nya pelargonkrukor blev det. Och förhoppningsvis så kommer de att rota sig och bli lika fina som rosenpelargonerna var i fjol (bilden till höger). Nu får de bo inomhus ett tag, tills den värsta frostrisken är över.
