TRO, hopp och kärlek
Klockan 15 började konfirmanderna i Ängby kyrka att avlägga sina trosbekännelser, som de själva skrivit. Fem över halv fyra kom jag inrusande i kyrkan. Men då hade Amanda redan sagt vad hon tror på. Och varför. Jag missade det, men så blir det när flera viktiga saker händer samtidigt i livet.
Efter att Amanda gett sig av tidigt på konfirmationsmorgonen fick morfar feberfrossa. Sen fick vi åka ambulans till St Görans sjukhus där han fick stanna kvar över natten. Själv tog jag taxi till Ängby kyrka och Amandas konfirmation.
Där möttes jag av glada ungdomar i vita kåpor som efter en intensiv lägervecka i London lärt sig mer om sig själva och relationen till sin nästa än vad de gjort under hela konfirmationsåret. Härligt!
På plats i kyrkan fanns också storasyster Emilia, farmor Majvor och faster Anna Helena...
... och Håkan, gudmor Cecilia, Håkan och faster Maria. Och alla kusinerna förstås!
Sen blev det fika hemma hos oss med bland annat en riktigt fräsch Halloncheesecake.
Småkakorna, som vi bjöd på, hade Thomas bakat.
Efter allt firande for vi på kvällen in till St Görans sjukhus och hälsade på morfar David som, trots omständigheterna, verkade må rätt bra. Jag säger bara TACK till alla sjuksystrar, biträden, ambulansförare och akutläkare, för att ni finns där för oss när vi behöver er som bäst. Och för att ni är så otroligt proffsiga. Är det någon som ska ha bra löner och arbetsförhållanden så är det ni!
Kommentarer
Trackback
