En oas i Ockelbo
Fråga mig inte hur, men genom att ta omvägen över Gävle till Dalarna så är vi plötsligt på väg mot Wij Trädgårdar i Ockelbo! Äntligen!
Himla kul att få komma hit och vandra runt i de sju olika trädgårdar som Lars Krantz och hans medarbetare skapat här uppe i de norra klimatzonerna.
De rostigt fina järnställningarna, som hjälper klematisen att klättra upp mot himlen, känner jag igen från bilder jag sett i bland annat Året Runt.
Men nu är det fika som gäller! Vi har åkt långt och vi orkar inte ta ett steg till utan att fylla på med lite mackor och kladdkaka. Och kaffe så klart!
Jag lyckas tappa bort kartan som ska ta oss runt bland de olika trädgårdarna, men får en ny av den trevliga tjejen som serverar kaffe och vi kan fortsätta vår vandring. Näst på tur står grönsakslanden där raka rader av morötter, rödbetor och lök varvas med färgsprakande rosenskära, malva, tagetes och ringblomma.
Och rudbeckia i en för mig något annorlunda, men läcker färg.
De fina skyltarna i stål är säregna och bidrar till trädgårdens speciella karaktär.
Squashplantorna är stora och vackra med enorma frukter som ligger fint på halm som värmer. Något att ta efter hemma i trädgården kanske...
På Wij Trädgårdar jobbar man mycket med jorden för att få den så näringsrik som möjligt. Gräs och vissna växtdelar läggs i komposten och bildar ny jord som håller landen levande.
Salladshuvudena här är enorma och ser ut som rosor.
Zinniorna i olika rosa nyanser är fina. Och inte så svåra att fröså själv. Men mina blommar inte ännu. Få se om de hinner gå i blom innan frosten tar dem.
Framme vid de blivande trädgårdsmästarnas egen täppa.
Några elever har inspirerats av Lady Gaga när de utformat sina rabatter med bland annat färgstarka dahlor.
Oj, vad skirt och vackert! Definitivt min favoritrabatt!
Fina stilleben av ordslingor dyker upp på promenaden mellan trädgårdarna.
Ulf Nordfjell, landskapsarkitekt och vinnare av Chelsea Flower Show 2009, har designat Skogens trädgård, där myren och tjärnen och andra naturtyper typiska för Ockelbo presenteras genom ett flertal häftiga installationer.
Hit åker jag gärna igen för att inspireras av alla frön som sås här...
Sommarens favoritkafé
Stamgäster, ja, kanske det? På Karin & Katinkas sommarkafé, centralt i kyrkbyn, i Dala-Floda har vi fikat mer än en gång i sommar. Men så serveras också gott kaffe och hembakt. Allt ifrån lagom sega kolakakor till välfyllda kanelbullar och polkamarränger. Kladdkakor och äppelkakor och tårtor gör de också. Jättebra initiativ! Kaféet tillhör verkligen sommarens stämningshöjare i byn!
Första, andra, tredje...
Loppis i all ära! Men vem drömmer inte om att få vara med om en äkta gårdsauktion med varm korv, kaffe i plastmuggar och möjlighet att ropa in saker?
Sagt och gjort, vi lämnade Dala-Floda och for några mil vidare västerut till Dala-Järna för att se om vi skulle få vara med om allt det där. Och det fick vi. Till vår stora förtjusning.
Auktionisten Roland Pettersson sålde allt från trasmattor för ett par tior till allmogebord och stolar för några hundralappar. Men de turkosfärgade trädgårdsstolarna utan ryggstöd, mer shabby än chic, gick för nästan två tusen kronor styck! De var populära, liksom trästegarna, som jag gärna hade burit med mig hem.
Men visst gick det att fynda! Jag ropade in en stor låda med gamla gardiner, hela spetsar bland annat, OCH ett åklä, dvs ett vävt överkast, i vackra dalamönster och färger – allt för 40 kronor...
Den här fina krukan från England fick jag tillsammans med en Uppsala-Ekebykanna och ett ugnsfat från Gustafsberg för en tjuga. Krukan har fått flytta in i växthuset där jag samlar på vackra saker mellan pelargoner och dahlior.
Kofestloppis
Äntligen har jag lite nätkontakt här ute på fäboden och kan publicera lite bilder från vår loppis som vi hade på Kofestmarknaden i Dala-Floda för några dagar sen. Solen gick tidigt upp över kyrkbyn på kofestlördagen och stannade kvar hela dagen, trots regntunga skyar kvällen innan.
Vi var tidigt på plats och satte upp tält och plockade upp alla fina loppisfynd som vi samlat på oss under våren för just det här tillfället när Drängpers loppis skulle öppna för en dag.
Vi dukade upp med rosenmönstrade kaffekoppar och gamla glas på nysilverbrickor. Och dagen till ära tog vi även på oss våra flodadräkter, som vi tycker passar perfekt på kofesten.
Spelmän hör ju också till på kofesten och några av dem stannade till och underhöll i vårt hörn.
Tjugo koppar Arabia från Ekerö gick åt som smör i solsken.
De blommiga kopparna var populära och som tur var hade vi några olika på lager. Men det var bara de här, som Inger fyndade, som hade egna ansietter.
Grönt glas i alla former var det också stor efterfrågan på.
Nya loppisskylten lockade och vår loppis var välbesökt och det är vi jätteglada för!
Blommor i gräddsnipor och glas gav loppisen en särskild färgklick.
Att duka upp till kalas med alltifrån vita dukar, likörglas på nysilverbrickor och kaffeserviser var uppskattat av våra loppiskunder.
Smycken i en gammal trälåda gjorde succé!
Hade inte riktigt förväntat mig att mina gamla halsband skulle gå SÅ bra...
Kuddar och träskor hade jag satt upp mest som blickfång, men de gick också åt.
Norska spelmän drar en gammal polska ihop med delar av Floda spelmanslag.
Några snapsglas i en liten trädlåda tillsammans med en bok om snapsar sålde vi som ett färdigt presentkit.
En äkta flokulla med kråka och allt.
Hemslöjdsdockorna prissattes så högt att de fick följa med hem igen. Precis som vi ville.
Jättekul att så många kom och fyndade!
Tjejernas leksaker fick nya små ägare.
Deras bord var omringat av småttingar.
Vår sandvikagranne kom med glada tillrop och fyndade på köpet. Och det var i stort en riktigt rolig dag som gav mersmak!
Blommor som aldrig vissnar
Måla blommor med nål och tråd är en utmaning. Jag vet. När min mormor, Drängpers Linnéa, försökte visa mig påsömstekniken, för si så där 35 år sen, så var jag inte riktigt redo.
I dag när Hemslöjden i Dala-Floda ordnade kurs var tjejerna och jag på plats för att få en inblick i denna fantastiska broderikunskap.
Päsömsarbetet kräver full koncentration.
Vår lärare, Anna-Karin Westblad, gick runt och stöttade oss i vårt arbete.
Ett speciellt ullgarn används till påsöm.
För Emilia gick det som en dans. Själv repade jag upp hela tiden. Men, vad kul det var! Och rogivande.
Några pioner, utslagna rosor eller violer blev det inte den här gången. Men väl varsin liten rosenknopp, som vi stolta fick ta med oss hem. Och det finns risk att det blir fler kurser i påsöm. Om inte annat nästa år under kofestvicku om Hemslöjden bjuder in oss till ett nytt försök. Då kanske vi dessutom får träffa alla andra trevliga påsömmerskor.
Eget varumärke
Egen loppisskylt måste man ha. Och efter lite knåp och knep så blev den klar. Jag är själv riktigt nöjd! Nu är det bara tre dagar kvar till Kofestmarknaden där vi har ett eget litet loppishörn med fina rosenkoppar, grönt glas och nysilverbrickor. Så kom och fynda!
