SM i ull hos Wålstedts
Hos Wålstedts i Dala-Floda är det skördetider! Åkrarna här runt omkring i byn Hagen är fulla av lök, broccoli och morötter, rödbetor och alla möjliga kålsorter. Och väl inne i gårdsbutiken möts vi av ett stort, härligt fång med solrosor och doften av nybakat bröd.
När vi går ut här i från är vår påse fylld av ekologiskt odlade läckerheter, till och med colan som Amanda hittar på hyllan är ekologisk.
Men Wålstedts är inte bara ett fantastiskt lantbruk. Det är också en textilverkstad med ullspinneri och garntillverkning. Två olika verksamheter på en och samma gård och inom samma stora familj.
Och just i dag är det ovanligt mycket folk på gården. Ullmarknad och SM i ull lockar inte bara fårägare, utan också spinnare, tovare och garn- och stickintresserade.
Marie-Louise Höglund, från Sala, är här för att tävla med sin Leichterull och för att sälja resten till intresserade privatpersoner.
Det färgglada ullen gör Marite Asp Tauni, från Väse i värmland, sittdynor och fina fårfällar av. Men i dag är hon här för att tävla med ullet från sina walliska svartnosfår – de enda i landet.
I Wålstedts eget spinneri förädlas lantrasull till vackra garner av fin kvalitet för bland annat vävning, nålbindning och tovning.
Flokullan Anna-Karin Jobs Arnberg sitter här i dag och tvåändsstickar en vante i ett av Wålstedts allra grannaste garner. Hon säger att det inte var så konstigt att det var just här i Dala-Floda som Mary och Lennart Wålstedt för snart 100 år sedan slog sig ner för att starta ullspinneri och rädda det svenska lantrasfåret. Här fanns redan massor av hantverkskunskap. Kvinnorna i byn var duktiga på att väva, tvåändststicka och sy på . "Det satt i händerna på dem", säger Anna-Karin, och många flokullor kom också att jobba hos Wålstedts. I dag är det fjärde generationen Wålstedt som driver spinneriet vidare.
Tvåändsstickning är en gammal stickteknik som förr användes flitigt av flokullorna för att få så släta vantar som möjligt, så att det skulle gå lätt att brodera på dem. Påsömvantarna användes till dräkten och många kvinnor i Dala-Floda försörjde sig som påsöm-brodöser.
Hemmagjord marmelad
Min svägerska Maria driver mer eller mindre en liten marmeladfabrik hemma i sitt kök just nu. Snygga burkar i varierande storlekar fyller alla brickorna på bordet.
Men så har hon också resurser ute i trädgården. Ett gammalt plommonträd håller på att tappa alla sina grenar, för att de är så tyngda av all frukt.
Plommonkoken avlöser varandra och Maria smaksätter dem på lite olika vis. Allt ifrån kanelstänger, stjärnanis, ingefära och vaniljstång åker ner i kastrullen.
Inspirerade av Marias alla marmeladburkar kastar oss även Cecilia och jag in bland de nedfallna grenarna för att plocka ihop till varsin marmeladsats. Enligt Marias recept behövs det 1,6 kilo plommon till en sats. Jag får ihop ungefär dubbelt så mycket, så jag ser fram emot att kunna göra TVÅ satser!
Det är en ren fröjd att plocka plommonen, som hänger så fint i stora klasar och skiftar så vackert i färgen.
Cecilia verkar nöjd med sitt plommonplock.
Väl hemma kokar jag mina plommon tillsammans med socker och saften av citron och så smaksätter jag min första sats med en vaniljstång och torkade ingefärabitar.
Så är det dags att hälla upp den varma, hemkokta marmeladen på burk. De får stå att kallna till dagen därpå, då jag ställer ner alla burkar i en sval i källaren. Nästa kväll gör jag en ny sats, men den här gången smaksätter jag plommonkoket med kanelstänger och ingefära.
Elvakaffe med växtbytning
Inte varje dag man får en inbjudan på facebook till Elvakaffe med växtbytning och plommonplock. Men när det väl händer, ja, då är det bara att tacka ja och hoppas att det inte var nåt annat viktigt som stod på agendan just den här dagen, för det här vill man ju inte missa!
Jag tar med mig sticklingar från mina apple blossom, doft- och rosenpelargoner, som brer ut sig i växthuset.
Maria delar med sig av sin mormors elefantöra - en 70-tals klassiker som åter blivit trendig.
Elefantöra är en lättskött blomma, enligt Maria. Lyckas man bara få den att trivas kan den leva i många år, om man planterar om den ibland vill säga.
Cecilia har med sig ett par paradisträd, från kamelbengt i Ormöga på Öland. Ännu en gammal lättskött krukväxt.
Cecilia har lyckats dela en orkidé, som vi får var sin stickling av. Jag får också med mig en rosa saintpaulia, en porslinsblomma och en bägarranka med mig hem.
Maria har satt några skott av Mor och barn, som jag får en hel kruka av att sätta en plastpåse om, så att den får lite drivhuskänsla och sätter lite extra fart.
Ja, det blev lite av en klädbytardag också. Tack vare att Maria rensat garderoben. Cecilia och jag är förstås glada för det. Och säkert också Rädda Barnen, som tack vare det fick vara med på ett hörn.
Sandvika stängs för vintern
Så var det över för den här gången. Det är dags att stänga Sandvika efter ännu en säsong av tidiga morgondopp, sena middagar med brasa i kakelugnen och långa frukostar på bron, ett och annat målarprojekt, midsommarfirande, stora kakbak och så till sist Karinkaffe.
Dalahästarna, som stått i mormors land och stöttat riddarsporrarna hela sommaren, åker in i stallet. Och utemöblerna tas in under tak. Gräset klipps. Frysen stängs av och kylskåpet rensas.
Vi får trösta oss med att tiden går fort. Det dröjer inte länge förrän vi är här igen med alla ingredienser till sommarens spännande långpannebak, bullkalas och kakfester, alla tidningar vi ska läsa när vi är lediga och alla loppisfynd som vi samlat på oss under vinterhalvåret. En del virkade kuddar och spetsdukar blir nya inredningsdetaljer här på fäboden, medans andra går vidare till vår komidsommarloppis andra helgen i juli.
Årets sommarväder var kanske inte det bästa, med tanke på kylan och allt regn som föll. Men ser man till växtligheten, så har jag aldrig sett nåt liknande. Farmors gjutjärnsgryta har aldrig varit så full med blomsterfägring, så istället för att tömma krukorna och lägga jordresterna på komposten, så får tagetesen, stjärnögan, lobelian och margeriten fortsätta att lysa upp Drängpersgården.
Tidigt i våras räfsade Thomas, jag och Ingrids Anna längs fäbodvägen ner till sjön och det märks. Den här promenaden kan vi utan och innan, då det hinner bli några vändor under en sommar. Tidigt om morgnarna, innan badfolket kommer, och sent om kvällen smyger vi ner till stranda för att ta ett dopp. Nu tar vi en sista sväng innan vi sätter oss i bilen och kör härifrån. Längs vägen står vår grannes nya gärdsgård så fint i givakt.
Fina fäbodvägar igen
I helgen var det full fart på oss sandviksbor, som samlats för att grusa vägarna och fylla igen hålen, som sommarens regn åstadkommit.
Ordförande i fäbodlaget, Per Eriksson, hade lastat sin traktor full med grus, och körde sakta uppifrån Glabacken och ner till Flosjön medans alla spadar och krattor kom till användning.
Ja, själv såg jag till att kaffet blev klart i tid, eftersom jag ALLTID prioriterar kaffepauser och dessutom hade jag bakat en äppelkaka i långpanna , som jag behövde skära upp i fyrkantiga bitar. Här är det Eva Urell (egentligen Dahlqvist), Birgitta Gossas med barnbarn och Gusten Norestrand som intagit dansbanan för en kopp kaffe.
Roligt att så många tog sig tiid att fika. Här Per Eriksson, Back-Pers Per-Åke, Putte Dahlqvist och Stig Olsson i glatt samspråk.
De här små, söta kullorna från Gossasgården gjorde mig sällskap under kaffekokningen och hjälpte till att hämta vatten från bäcken och duka fram allt på dansbanan.
Fikat var uppskattat av alla och jag säger bara, BRA JOBBAT ALLIHOPA! Kul att göra nåt bra för det gemensamma i Sandvika.
Liten loppisrunda
I dag blir det förmiddagskaffe i de här fina kopparna som jag fyndade på loppis i går tillsammans med kakfatet, gräddkannan och den vackert broderade duken. Kopparna har små rosenmönster och en blå bård med vita blommor och blad. Har aldrig sett den tidigare. Det är ingen dyrgrip, men i min "mormorskopp"-samling passar den perfekt in. Och kannan, som också har en liten rosenbård, matchar ju det hela rätt bra.
Och eftersom min dator är nyrenoverad och pigg och fräsch och det numera tar ingen tid alls att lägga upp en bild, så passar jag på att visa alla textilier som jag fick med mig hem från de roliga Katrineholmsloppisarna i går. En fint mönstrad liten kudde, ett läckert förkläde i fina färger och två handbroderade dukar. Alltihopa fick jag för en spottstyver! Helt otroligt med tanke på allt arbete som lagts ner på att tillverka dessa prylar en gång i tiden.
Nyrenoverad dator
Jipppiiiiii, jag kan blogga igen!! Stolt köpte jag den här datorn för några år sedan för en bonuspeng som vi fick på jobbet. Inte minst för att kunna ta hand om alla bilder som jag tar och för att blogga. Och visst har det blivit några inlägg med åren. Mycket handlar det om livet på fäboden i Dalarna - om friggebobyggen, midsommarfirande, Karinkaffe, dala-utflykter, flodabroderier och annat smått och gott från Dala-Floda med omnejd. Men det handlar också mycket om mina stora intressen - loppis, blommor och bakning.
Tyvärr var jag inte lika duktig på att lägga över alla bilder som jag tog på andra hårddiskar, så till slut blev den här stackars datorn helt överfull. Det gick liksom inte att lägga över en enda bild till. Och alla programmen blev sega. En del gick inte att använda. Att blogga var inte att tänka på. Så då ringde jag minda döttrars kusin, som kan en hel del om hur datorer fungerar - han har själv byggt en från scratch!
Vincent tog hand om min dator och fräschade upp den så nu är min 8 år gamla mac helt som ny!!! Fantastiskt eller hur?! Och alla mina 10 000-tals bilder ligger i säkert förvar på en extra hårddisk. Tack Vincent! Jag hoppas du förstår vad din insats betyder för mig och mitt bloggarliv.
