Sandvika stängs för vintern

 
Så var det över för den här gången. Det är dags att stänga Sandvika efter ännu en säsong av tidiga morgondopp, sena middagar med brasa i kakelugnen och långa frukostar på bron, ett och annat målarprojekt, midsommarfirande, stora kakbak och så till sist Karinkaffe.  
 
 
 
 Dalahästarna, som stått i mormors land och stöttat riddarsporrarna hela sommaren, åker in i stallet. Och utemöblerna tas in under tak. Gräset klipps. Frysen stängs av och kylskåpet rensas.
 
 
 
Vi får trösta oss med att tiden går fort. Det dröjer inte länge förrän vi är här igen med alla ingredienser till sommarens spännande långpannebak, bullkalas och kakfester, alla tidningar vi ska läsa när vi är lediga och alla loppisfynd som vi samlat på oss under vinterhalvåret. En del virkade kuddar och spetsdukar blir nya inredningsdetaljer här på fäboden, medans andra går vidare till vår komidsommarloppis andra helgen i juli.
 
 
 
Årets sommarväder var kanske inte det bästa, med tanke på kylan och allt regn som föll. Men ser man till växtligheten, så har jag aldrig sett nåt liknande. Farmors gjutjärnsgryta har aldrig varit så full med blomsterfägring, så istället för att tömma krukorna och lägga jordresterna på komposten, så får tagetesen, stjärnögan, lobelian och margeriten fortsätta att lysa upp Drängpersgården.
 
 
 
Tidigt i våras räfsade Thomas, jag och Ingrids Anna längs fäbodvägen ner till sjön och det märks. Den här promenaden kan vi utan och innan, då det hinner bli några vändor under en sommar. Tidigt om morgnarna, innan badfolket kommer, och sent om kvällen smyger vi ner till stranda för att ta ett dopp. Nu tar vi en sista sväng innan vi sätter oss i bilen och kör härifrån. Längs vägen står vår grannes nya gärdsgård så fint i givakt.
 
 
 
Flosjön ligger spegelblank och vacker, som alltid. Här har jag badat sen jag var liten tjej, tvättat hemvävda mattor och rott och lagt ut sik- och abborrnät tillsammans med min mormor, Drängpers Linnéa. Och det är den här vyn jag memorerar för att kunna ta fram när den behövs som bäst, för att påminna mig om att det finns en vår och en sommar bortom vinterkyla och höstregn. Och att det inte står på förrän det är dags att buffra hit igen. 
 
 

Kommentarer
Postat av: AnnaHelena

Så fina bilder och vilka annorlunda vinklar du har hittat! Ja, nog är det lite vemodigt när sommaren är slut allt. Men det brukar gå ganska fort. Snart är vi där igen! :-)

Kram // AH

2015-09-17 @ 21:16:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0