.

 

I kväll sjöng Lady Gaga alla sina megahits Born this way, Pokerface och Just dance inför ett fullsatt Globen och jag och Thomas var där tillsammans med våra två tonåringar. 

 

 

 

Det var en sprakande show med en massa galna inslag och läckra kostymbyten, men framför allt var det roligt att uppleva Gaga live. Vilken begåvad tjej! Fantastisk röst och otrolig utstrålning. Dessutom hade hon ett budskap till alla små tjejmonsters (fans) i publiken – våga vara dig själv och låt ingen hindra dig från att förverkliga dina drömmar!

 

 

Härligt att se att Gaga, trots sin stjärnstatus, lyckades att bli personlig och få en nära kontakt med publiken. Flera monsters fick komma upp på scenen. Och med nya balladlåten Princess die fick hon oss att längta efter nästa album Artpop som kommer nästa år. Själv tänker jag rusa hem och lyssna på alla de "gamla" hitsen om och om igen...

 

 

2000 slöjdade löv bildar en fantastisk Hemslöjdsskog på Liljevalchs i Stockholm! Jag och min kollega, Johanne, var där och kollade i dag efter jobbet och det ångrar jag inte.

 

   

Jag kan bara säga – passa på att gå dit, men ni måste skynda er, utställningen pågår bara i några dagar till!

 

 

Johanne tittar fram mellan löven. Totalt är det 2000 frivilliga slöjdare runt om i landet som bidragit med var sitt löv utformat på olika vis vad gäller färg, form, material och teknik.

 

 

 

Vad säg om ett löv prytt med blommor gjorda av små bakformar?

 

 

Själv föll jag för det här lövet dekorerat med knypplade spetsar, men tyvärr var katalogerna slut, så jag vet inte vem som har gjort det.

 

  
 

På utställningen fann jag också till min stora glädje en påsömströja från Dala-Floda från sekelskiftet och ett gäng tvåändsstickade och påsömsbroderade vantar med kavelfrans som flokullan Anna-Karin Jobs Arnberg gjort. Tänk om mormor, Drängpers Linnéa, och påsömmerskan Edit Myrsell hade kunnat se allt det här! 

 

 

 

Fiffigt nog fanns en slöjdsal iordningställd, där vem som helst fick slå sig ner och göra egna slöjsaker med hjälp av nålar, stickor, trådar och andra verktyg. Och det roligaste av allt var att där satt fullt med folk och virkade och sydde, fast det var stängningsdags. 

 

 

 Själva gick vi på Liljevalchs intilliggande kafé, Blå Porten, och fikade. En fin avslutning på en härlig vardagsutflykt! Tack för trevligt sällskap, Johanne!

 

 

I morse var det kyligt ute minsann och det kändes som höst på riktigt! Dessutom småregnade det. Tur att jag tog på både skinnjacka och kängor – och varm yllesjal – innan jag sprang till bussen.

 

 

Men när jag kom hem framåt sex på kvällen sken solen igen och jag hann med att gå en runda i trädgården innan mörkret föll.

 

 

 

Det här är den bästa stunden på dan. Blodsockret sjunker, axlarna åker ner och jag börjar andas igen. Samtidigt som jag plockar bort gamla blomblad, vattnar lite och bara njuter.

 

 

Upptäcker att de lila floxen som varit borta några år, har kommit tillbaka med förnyad kraft.

 

 

 Squashen och pumporna svämmar över odlingskragarna. Det gör dem till ett lätt byte för sniglarna. Som tur är har Thomas tagit upp kampen mot dem.

 

 

 

Varje kväll går han på snigeljakt! Det brukar bli runt 10–15 sniglar per kväll.

 

 

 

Gräddtårta med marshmallows och cheesecake i glas på fot smakar himmelskt. Bara att titta på dessa bakverk gör en glad!

 

 

 

 

I dag har vi firat min svägerska Maria som fyller 40 år...

 

 

...och lilla Hanna, som fyllt sex år för några dagar sen. Hipp, hipp HURRA för er båda!

 

 

 

 

 

Vi bjöds på en färgstark buffé som avslutades med bland annat cheesecake. 

 

 

Maria är nog den mest pyssliga person jag känner! Hon använder alla material – av tyg gör hon de finaste väskor och vimplar. Och av äpplen och plommon gör hon den godaste marmelad! Blombuketter snor hon i hop som den värsta florist och meterlånga sjalar stickar hon på löpande band. Maria är minst sagt inspirerande att ha i sin närhet!

 

   

Paketöppning hör kalas till. Här får Maria ett rosa paket med fjärilar på från oss svägerskor och svågrar med alla barn.

 

 

 

AnnaHelena, min andra svägerska, som handlat på DesignOnLine, ser till att allt går rätt till.

 

 

Maria verkar glad över sitt nyförvärv – en tekanna och två temuggar ur serien Good Company från Marimekkko.

 

 

 

 

I kväll åt vi färska kräftor på verandan i Bromma. Här har det ätits mycket kräftor genom åren och sjungits en och annan snapsvisa. Egen hatt-tillverkning har vi också haft. Men i år blev det alltså en ren familjeföreställning. Kanske lika bra det när man är ute i sista minuten för att köpa kräftor och de kostar 400 kronor kilot.

 

 

 

 

Goda tillbehör som västerbottenpaj, melonsallad och vitlöksbröd hör förstås till. Och vad vore en kräftfest utan månar och kräftlyktor?

 

 

Vi som gillar kräftor på riktigt...

 

 

Till dessert bjöds det på hembakad kladdkaka med kolakräm, Crème de caramel au chocolat noir, och grädde. Supergott!

 

 

När Drängpers Ingegerd hälsar på i växthuset serveras det chokladwienerbröd från Spånga konditori till kaffet. Och vi passar förstås på att gratulera henne, även om det är några veckor sen hon fyllde år.

 

 

 

Det är fint här inne nu – i vårt Greenhouse. Tack vare grannen Karin och svägerskan Maria, som har vattnat blommorna i sommar. Dahliorna prunkar och fuchsiorna dansar hängandes i luften.

 

 

 

Ingegerd berättar om sin vistelse i Tällberg, där Håkan, hennes son, har byggt ett sommarhus. Flokullor i förskingringen, som vi båda är, utbyter gärna tankar och funderingar om sånt som hänt på sistone i vår hembygd. Själv visar jag bilder från sommarens alla fäbodkalas och från kofesten förstås. Det blir som vanligt en mycket trevlig pratstund!

 

 

 

 

Karindagen firades med kaffe och hembakt i Sandvikens fäbodar i Dala-Floda. Här är vi många som heter Karin, så därför uppmärksammar vi den här dagen lite extra.

 

 

 

Pappa David bakade en stor sats kubb redan dagen innan.

 

 

Själv satte jag väckarklockan på 06.00 på Karindagen för att hinna baka alla bullar och kakor innan gästerna kom framåt tre på eftermiddagen. Lite träning inför det där kafét som jag går och drömmer om att vi ska driva nån gång i framtiden. 

 

 

 

Blåbären till den godaste Blåbärskakan med smuldeg på (ur Året Runts bilaga "Sommarbaka med bär") plockade pappa och jag i skogsbrynet alldeles intill Glabacken på väg ner till Sandvika. 

 

 

 

Regnmolnen har legat på lur över Flosjön hela sommaren, så även på Karindagen, men lagom till att det var dags att servera kaffe tittade faktist solen fram och vi kunde duka med de små rosenkopparna på gården. Här syns morbror Gunnar och faster Margareta i förgrunden.

 

 

Majvor, min svärmor till höger, körde dagen till ära ända från Katrineholm för att vara med på kaffekalaset. Imponerande, tycker jag. Och syster Gunvor följde glatt med på utflykten.

 

  

 

Peter och Lennart, mina kusiner, och Sivonne tar för sig av godsakerna.

 

 

Thomas bjöd på rulltårta som han fyllt med hallongrädde och serverade på udda, gamla kaffefat.

 

 

Jätteroligt att träffa mina kusiner fr v Marit, Peter och Anders och få uppdatera sig litegrann om vad som är på gång i deras liv.

 

 

 

 

Anki, som jag lärde känna för många år sen, nappade på facebookinbjudan och fick smaka på Thomas vaniljpannacotta med hallonglasyr. Henne kan man prata med om man vill vara med och påverka äldreomsorgen i Gagnef kommun, minsann! 

 

 

Inget kaffekalas utan muffins! De här chokladmuffinsen fyllda med hallon var enkla att sno ihop och smakade dessutom riktigt gott!

 

 

  

 

Amanda, t h, smakar på sin faster Marias underbara rabarbersaft. Och Inger, som tillsammans med Kjell, tagit sig ledigt från Ica ett par timmar för att vara med på Karin-kaffe, hade svårt att välja bland kakfaten. Tack allihopa för att ni kom och firade med oss!

 

 

 

 

Ingen sommar utan Drängpers Antik & Loppis på Kofesten i Dala-Floda. Så har det i allafall varit de senaste fem-sex åren. Och det är lika roligt varje gång. Och lika jobbigt!

 

 

 

Tält ska resas kvällen innan och alla kartonger med loppisprylar som vi samlat på oss under året ska packas upp. Och sen ska allt ställas fram på ett trevligt sätt eller hängas upp i ett snöre eller läggas lite fint i en korg. Stylingen är lika viktig som själva prylen du ska sälja. 

 

 

 

Våra loppiskunder verkar rätt nöjda. Både vad gäller sortimentet OCH prissättningen! För det här projektet är inget man blir rik på, tvärtom. Men nu är det inte riktigt det som är meningen heller, det är ju glädjen av att få hålla på med alla dessa vackra ting som gör att vi fortsätter år från år. 

 

 

 

Att leta vackra spetsar, gröna gamla glas på fot och nysilverbrickor har blivit något av en hobby som vi ägnat många lördagsförmiddagar åt.

 

 

Men vi är inte ensamma om att leka sakletare! Det verkar som om HELA SVERIGE drabbats av loppisfeber i sommar. Jag har nog aldrig sett så många loppisskyltar längs vägarna som just i år.

 

 

 

Ja, hela byar förvandlas faktist till en enda stor loppis, åtminstone gjorde byn Hagen i Dala-Floda det i Kofestveckan. Och vi gick mellan gårdarna och fyndade!

 

 

 

 

Nu är det dags att damma av och duka fram Mormorskopparna med fina små rosor på igen. Har du inga, så finns det garanterat udda exemplar på Erikshjälpen, Röda korsets Kupan eller någon annan fin liten loppis i närheten.

 

 

 

 

På vår loppis gick alla mormorskaffekoppar åt. De såldes åtta, tio eller tolv stycken med fat och ansietter för ett par hundralappar. DET är ett riktigt bra pris när de är så många av samma sort.

 

 

 

 

Broderade och stora vävda dukar och gardiner ...

 

 

... ja, textilier överhuvudtaget är populärt bland loppisfyndare.

 

 

 

Liksom bakformar. Själv har jag också en speciell känsla för gamla bakformar med fin form eller udda utsmyckning. Jag kan helt enkelt inte låta bli att köpa dem. Därav så många... Det roliga var att de flesta gick åt! Bakintresset måste vara på topp just nu. Åtminstone i Dala-Floda.

 

 

 

 

Smycken säljer också bra!

 

 

Böcker med lokal anknytning ...

 

   

 

... eller speciellt tema, som till exempel trädgård eller handarbete, gick snabbt åt. Annars är böcker generellt ingen loppishit.

 

 

Tårtfat på fot i glas är rätt sällsynta på loppisar. Och de som finns går snabbt åt. Bitte från Mockfjärd högg ett litet mindre fat.

 

 

  

 

Min kollega på Aller Media och lekkamrat från Floda, Ann-Charlotte Lundin, kollar in vintageklänningarna, medan mamma Kajsa slår till på ett stort tårtfat. 

Vår loppis var förstärkt med delar av pappa Davids stora elefantsamling och uppenbarligen fanns det många samlare på byn, för det fanns inte många elefanter kvar när det var dags att stänga "butiken" för det här året.

 

Den gamla, nötta piktittaren ville jag egentligen inte alls göra mig av med. Men den gjorde sig så fint på loppisen och rätt som det var kom en ung tjej gående med den under armen. Hon hade köpt den. Priset jag satt var tydligen inte tillräckligt högt för att jag skulle få ha den kvar. Sånt är livet med egen loppis. 

 

 

 

 

 

Så var det dags för den årliga Kofestmarknaden i Dala-Floda med massor av spännande aktiviteter under hela veckan innan, som t ex kajakpaddling,

 

 

fädbodvandring, 

 

 

gammaldags slåtter ...

 

 

 

... och möjlighet att pröva på flodabroderi.

 

 

 

Dessutom fantastiska konserter med fiolspelmän från trakten och gäster från Kungliga Filharmonikerna.

 

 

 

Själva var vi så upptagna med att ladda inför vår Kofestloppis så vi missade i stort sett allt annat i år. Helt galet, men det tar vi igen nästa år!

 

 

Jag hann trots allt att få vara med om en gammaldags höhässjning med hästar och allt mitt i kyrkbyn. Ylva och Ingrid från Vargheden respektive Ullbacken i Malung visade hur det gick till och berättade även om sina egna hästprojekt.

 

 

 

 

Flokullan Ippis Anette räfsade och hjälpte hästkarlen att hålla ordning på hästarna. Och min pappa, David, som också var med, intygade att allt såg precis ut som när min farfar höll i slåttern i gamla Borlänge by för si så där 60-70 år sedan.

 

Första riktiga semesterdagen ringer AnnaHelena, Thomas syster, och frågar om familjen Åström kan komma förbi och sova en natt på väg hem från Storuman där de varit och firat Håkans mamma som fyllt 80 år. Självklart! Sängplatser har vi inga riktiga just nu, tonåringarna har ockuperat gästhärbret och byggt om det till datastudio, men Thomas lovar att sätta upp ett tält och ordna liggunderlag. Själv sätter jag en bulldeg på jäsning och slår ihop en äppeltosca i ett nafs. Lite fika måste vi i allafall  ha att bjuda på.

 

 

 

Åströms anländer sent, men vad gör det när det är sommar och vi alla är lediga! Det blir korvgrillning och lite uppdatering av läget innan vi alla kryper till kojs.

 

 

Jodå, det gick bra att sova i tält, hävdar Håkan. 

 

 

Vid frukosten gör vi upp planer för dagen. Här gäller det att prioritera för Åströms fortsätter hemåt framåt kvällen. Men lite av omgivningarna måste vi ju bara hinna visa, nu när de äntligen är här!

 

 

Först bär det av till Leksand via Skeberg genom skogen och vi fiskar vi upp en ugnsmarinerad lax vid Siljans lax till vår gemensamma middag. Sen stannar vi till vid knäckebrödsfabriken och provsmakar några av deras knapriga varianter med olika pålägg på Knäckerian innan vi besöker Lokgården som ligger alldeles intill.

 

 

 

Thomas och tjejerna gillar fetaostfyllningen bäst!

 

 

 

 

Lokgården är absolut ett av mina favoritställen här i Dalarna och jag har sett fram emot att få ta med min svägerska AnnaHelena hit. 

 

 

  

 

Wålstedts tomater i Hagen, en av byarna i Dala-Floda, är ett annat måste. Miljön här är värt ett besök i sig, och tomaterna smakar lika gott som de på Kanarieöarna. På vägen tillbaka stannar vi dessutom till på byloppisen och fyndar allt från rullgardriner till tvättbrädan och små slitna korgar.

 

 

Utflykten avslutas med fika hos mamma Karin i Kyrkbyn i Dala-Floda.

 

 

En intensiv, men rolig dag i trevligt sällskap. Och för att vara ett oväntat besök gick det ju riktigt bra.

 

 

 

Får man chansen att kompa till riktiga spelmän från Dala-Floda, ja då är det bara att ge järnet! Här är det dragspelsproffset Harry, Gunnar på cittra och ett gäng som spelar på ukuleler. Och så jag. 

 

 

Efter att nattens orkan dragit förbi kunde värdparet, Sivonne och Lennart, andas ut. Tälten stod kvar och solen tittade fram lagom till att de första gästerna anlände till Myrbuo, där Magnus och Anders bjöd på välkomstdrink...

 

 

 

... och långborden stod dukade.

 

 

 

Anne-Marie lagade Rältagris på plats och det smakade gudomligt!

 

 

 

Myrbuo ligger vid Flosjöns strand. Till en början var här bara en myr full med skog, men Gossas Oskar och min moster Anna röjde på 50-talet undan tillräckligt många träd för att få plats med ett hus och sen har det bara blivit fler och fler gårdar här. 

 

 

 

 

Vi passade förstås också på att fira min kusin, Gossas Lennart, som fyllt 60 år under året! Här tillsammans med kompisen Siv.

 

 

 

 

Senare på kvällen spred sig nyheten att Lennart och Sivonne förlovat sig i största hemlighet! Stort grattis!

 

 

 

Harry spelade dragspel till allsången ...

 

 

 

 

 ... och jag själv fick kompa kvällens musikanter. Sånt händer bara på fäboden!

 

 

Ingen midsommar utan blomsterfägring! Vi plockar lupiner, prästkragar och hundkex och fyller varje hink på fäboden. Och sen njuter vi i fulla drag. I år skiner dessutom solen. Inte ett moln på himlen. Då är det härligt att bara vara.

 

 

 

 

Slottsstek och lax till huvudrätt och citronpaj till dessert serveras på Stjärnholms slott i Nyköping när vi kommer dit i dag för att fira Majvor, min svärmor, på hennes 70-årsdag.

 

 

 

Maten smakar riktigt gott och inredningen i den ståtliga 1700-talsmiljön och det trevliga sällskapet bidrar till en härlig upplevelse.

 

 

Ett vas med utslagna rosa pioner och röda rosor fångar min uppmärksamhet. Liksom växthuset och alla installationer i parken utanför. Grattis i förskott Majvor och tack för en fin utflykt!

 

Doftande syrener möter oss när vi anländer till Sandvika vid 22-tiden på fredagskvällen. Vackrare än så här kan det knappast bli här på fäboden.

 

 

Utsikten över härbrestaket skyms till och med av syrener. Även om jag står på källartaket. Det kanske är dags, trots allt, att klippa häcken i höst?

 

 

 

Det är fuktigt i källaren och dörren får stå på glänt. Kanske måste vi borra hål i taket för att öka luftcirkulationen...

 

Fina klänningar i rosa, violett och orangefärgade mönster har Sepidar Hosseini designat för Indiska lagom till sommaren. Jag träffade henne nyligen på en pressträff där hon visade delar av sin kollektion som man helt enkelt blir jätteglad av!

 

 

Jag hör ju säkert till en av de trognaste kunderna Indiska har, mer än halva garderoben kommer därifrån. Och de här plaggen gör ju inte saken sämre!

 

 

Förutom klänningar har Sepidar fått ge mönster åt kuddar, skålar och koppar och olika accessoarer. Gissa om jag kommer att hänga på låset vecka 23 då allt detta släpps i butikerna.

 

Halvelvakaffe med Cecilia är jag inte så bortskämd med, desto roligare när det blir av! Det händer att vi tar oss ända ut till Rosendals trädgård på Djurgården, men i dag blev det en cykeltur till Tulpanens hus i Åkeshov. Med Cecilia blir det aldrig tråkigt, vi har hur mycket som helst att prata om. Ofta gör vi något annat, samtidigt som vi löser alla världsproblem, som att kolla på blommor eller baka surdegsbröd. Och så fikar vi förstås.

 

 

För någon midsommar sen var Cecilia med familj på besök i Dalarna och vi tog en tur till SIljansnäs där Jobs med sina handtryckta mönster finns. Cecilia köpte en av deras blommiga väskor och jag vet att den numera är en av hennes favoriter. Folklore, Morfars trädgård, Paradisträ, Tistlar, Tulpaner är bara några av deras fantastiska mönster. Jag var in på Svensk Hemslöjd i Stockholm för några dar sen och hittade flera av Jobs fina textilier i form av tyger, väskor och brickor. Jag föll för "Sommar" med rosa pioner på och tänker återvända till Jobs i Siljansnäs i sommar och leta efter en egen väska i det fina tyget.

Äntligen fredag och jag ska bara vara hemma i trädgården! Hela helgen! Ja, en och annan utflykt kanske det blir, men bara i närområdet i så fall.

 

 

 

Jordgubbar doppade i choklad är smaskens och en ny trend här hemma.

 

 

 

Njuter av mitt senaste blominköp, en passionsblomma, som står så fint i den vita krukan från mitt jobb. Nu gäller det att sköta om den, så att den blommar hela sommaren. Och på planteringsbordet står en annan favorit, en liten miniviol. Ser fram emot att få hänga här i morgon och plantera om tobaksplantorna som börjar få riktigt fin form.

 

 

 

Vem hade kunnat tro att vi skulle få gå på loppis MITT I CENTRALA LONDON?! Varje lördag flyttar vintagebutiker, enskilda loppisar och andra prylförsäljare i Notting Hill ut på gatan och Portobello Road förvandlas till en enda stor marknad. Tack för tipset, Johanne!

Och visst kan man FYNDA! Vackra mormorskoppar i engelskt porslin och stil! Hade mer än gärna släpat med en hel servis hem, men nu var ju resväskan redan fullastad med andra souvenirer – bl a kläder från Primark.

Blev särskilt förtjust i några kaffekoppar med rosenknoppar på. Men det fanns mycket annat roligt i porslinsväg också. Tekannor, blomkrukor och fina fat.

Vi passerade flera små inbjudande kaféer och muffinsställen längs stråket. Och vi shoppade loss bland tepåsarna på Marks & Spencer, som vi också hittade på vägen.

Vi hade spanat in Paul Rhodes, ett kafé med eget bageri, i början av promenaden och där slog vi oss ner till sist med varsin cappuccino och cheesecake.

Smycken i silver och guld var populära stånd. Mycket samlar vi på, men några juvelsamlare är vi inte. Och tur är väl det.

Amanda hittade däremot en låda med prisvärda spetsar som hon kunde välja och vraka bland.

Vintagesmyckena reades ut för fyra pund styck! Inga gnistrande örhängen av swarovskikristaller dock. Men Emilia utökade sin ugglesamling med ett halssmycke.

Fågelburarna ville jag ju gärna ta med hem, men ibland får man nöja sig med att bara titta.

Och samla på sig idéer. Och bilder kan man ju alltid ta några...