Sandvika i vinterskrud


Här är vackert – även nu när snön har lagt sig som bomull över Drängpersgården. Det är kyligt. Men jag blir varm inombords när jag tänker på allt fint som vi varit med om här under årens lopp. Och alla som kommit och gått.




Framför allt ser jag mormor, Drängpers Linnéa, framför mig. Och all den värme, trygghet och energi som hon utstrålade. Hon fick alla att känna sig som hemma, fast de var "ocknu" och långväga gäster. Hennes kråka, dvs huvudbonad, som kvinnorna förr ofta bar till vardags i Floda, hänger fortfarande kvar där hon sist hängde upp den.






Inne i stugan är det till och med kallare än utomhus. Det märks inte minst på de isiga fönstren där dalahästarna tålmodigt står och vänter. De längtar efter att det ska bli sommar igen, så att huset kan fyllas med förväntansfulla människor och glada skratt. Det gör jag också.

 



Kommentarer
Postat av: AnnaHelena

Så fint skrivet, Eva-Karin!



Kram // AH

2012-01-15 @ 22:23:44
URL: http://vardagimittliv.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0