En flodaweekend
Byarna i Dala-Floda ligger fint utspridda längs älven och på lördagsmorgonen tar vi oss i rask takt genom Kyrkbyn, över bron till Forsgärdet och via ännu en bro över de vilda forsarna till Holsåker. Har man för bråttom och bara passerar med bil på riksväg 70 förbi Ica Blåklockan och Thairestaurangen Pönkun, ja, då missar man hela härligheten.
De röda husen längs byvägen är omgivna av härbren och lador och ligger tätt intill varandra. Luften är klar. Septembersolen är stark, men låg. Mer idylliskt än så här kan det knappast bli. I Holsåker hälsar vi på Marlene och Peters får och de bräker glatt tillbaka. De skulle de kanske inte göra om de visste att husse sett björnlortar på morgonen inte långt härifrån.
Vi åker en halvmil till Sandvika för att stänga för vintern. Och på några timmar förvandlas vårt levande sommarhem till en fäbod i vila.
Allt regnvatten ska tömmas och kranen stängas av. Annars fryser det till is snart, för det var minus två grader i natt.
Prunkande krukor töms på tagetes och petunior och ställs under tak tillsammans med alla utemöbler i väntan på våren.
I Drängpers bar trängs hästar, redskap och annat som nu plockas undan.
Solstrålarna som tar sig in genom det lilla fönstret reflekteras i flaskorna och ger ett magiskt sken. Och jag kan inte låta bli att stanna upp och låta kameran fånga det hela.
Nere vid Flosjön har båten fått komma på land.
Vattnet är inte lika varmt och lockande som i somras. Så det blir inget bad i dag.
Men vi hänger kvar vid bryggan en stund. Och minns alla kvällsdopp och båtturer till Sandstranda eller Harpiköna som det också heter.
Visst, vi kommer tillbaka innan snön lagt sig över gärsgårn. Men längtar alla redan till nästa säsong!
Kommentarer
Trackback
