.

Hemmagjord marmelad

 

Min svägerska Maria driver mer eller mindre en liten marmeladfabrik hemma i sitt kök just nu. Snygga burkar i varierande storlekar fyller alla brickorna på bordet.

 

 

 

Men så har hon också resurser ute i trädgården. Ett gammalt plommonträd håller på att tappa alla sina grenar, för att de är så tyngda av all frukt.

 

 

 

Plommonkoken avlöser varandra och Maria smaksätter dem på lite olika vis. Allt ifrån kanelstänger, stjärnanis, ingefära och vaniljstång åker ner i kastrullen.

 

 

 

Inspirerade av Marias alla marmeladburkar kastar oss även Cecilia och jag in bland de nedfallna grenarna för att plocka ihop till varsin marmeladsats. Enligt Marias recept behövs det 1,6 kilo plommon till en sats. Jag får ihop ungefär dubbelt så mycket, så jag ser fram emot att kunna göra TVÅ satser! 

 

 

 

 Det är en ren fröjd att plocka plommonen, som hänger så fint i stora klasar och skiftar så vackert i färgen.

 

 

 

Cecilia verkar nöjd med sitt plommonplock.

  

 

Väl hemma kokar jag mina plommon tillsammans med socker och saften av citron och så smaksätter jag min första sats med en vaniljstång och torkade ingefärabitar. 

 

 

 

Så är det dags att hälla upp den varma, hemkokta marmeladen på burk. De får stå att kallna till dagen därpå, då jag ställer ner alla burkar i en sval i källaren. Nästa kväll gör jag en ny sats, men den här gången smaksätter jag plommonkoket med kanelstänger och ingefära. 

Alltså - vilka duktiga svägerskor man har! :-) Plommonmarmelad är ju så himla gott!
Och återigen - härligt att du bloggar igen!

Kram // AH

tack kära AH, för glada tillrop! Ja, det är svårt att låta bli att gå loss med bloggandet när det finns så mycket vackert att fota och göra, som t ex plommonmarmelad. Men så har jag ju fantastiska inspirationskällor runt mig också, som till exempel alla mina svägerskor!! Och Cecilia! Jag är glad att ni finns.