Dalainspirerad krans
En krans på dörren kan man ha året runt. Men den här tiden av året känns det extra viktigt. I allafall för mig. Fast det är nog hela grejen - gå ut i skogen, samla gran- och tallris, kottar, lite mossa och sen hem och sätta ihop alltihopa till en krans - som lockar. Inte bara resultatet.
I år fick jag hjälp dessutom av vår dalakatt Finchel, som fick följa med hem från Wålstedts i somras.
Finchel kände nog igen lukten från skogen och gick igång ordentligt på tallrisets kottar. Även det fina dalainspirerade bandet som jag knöt om kransen för att få lite färg och folklorekänsla gillade han. Återstår bara att få upp den på ytterdörren. Kransen alltså.
Kvinnorna som syr våra kläder
Har du inte läst pocketboken "Innan floden tar oss" av Helena Thorfinn så gör det! Själv köpte jag den lagom till vår Thailandsresa i våras och sträckläste den på Kamala Beach med utsikt över Andaman See. På andra sidan havet låg byarna och stan där äventyret i boken utspelar sig och plötsligt kändes allting väldigt nära. Och angeläget.
I boken får vi bland annat lära känna den svenska biståndskvinnan Sofia och hennes familj som ska "rädda världen" i Bangladesh, men också hennes mindre engagerade kollegor och landsmän, som driver fabriker där fattiga kvinnor och barn syr kläder och dukar till nästan ingen lön alls i slarvigt byggda fabriker. Pararellt med deras historia får vi följa två unga systrar, Mina och Nazrin, som tvingas fly från sin hemby för att slippa att bli bortgifta. De tar sig till huvudstaden Dhaka och så småningom korsas Sofias och systrarnas vägar på ett förunderligt sätt. Boken snuddar vid flera svåra frågor som biståndspolitik och handel med fattiga länder, religion och klimatpåverkan på ett mycket fascinerande, men lättläst vis.
Väl hemma i Sverige igen fick vi höra att en textilfabrik nära Dhaka brakat ihop. Över 1 100 textilarbetare dog. De flesta unga kvinnor, som Mina och Nazrin - två av bokens huvudpersoner. Varorna som tillverkas i dessa fabriker säljs bland annat på H&M, Lindex, Primemart och Hemtex. Men varken jag eller mina döttrar har inlett någon bojkott mot respektive affärer, även om det självklart var vår första tanke. Vi inser att det är mer komplicerat än så. Det förstår man inte minst när man läser boken. Återstår att hitta andra vägar för att tala om att vi är beredda att betala mer för utjämna skillnaderna mellan Mina och Nazrins och våra levandsförhållanden.
Bananflugor till trots eller tack vare...
Hela hösten har bananflugorna surrat runt omkring oss eller rättare sagt, runt allt ätbart OCH I VÅRA VINGLAS! I dag hade de samlat sig kring frukten, och inte minst satt de på bananerna som överlevt höstlovet. Det var en av anledningarna till att jag bestämde mig för att baka Banana Chocolate Chip Muffin. Kan man inte eliminera
flugorna så får man ta bort godsakerna som de hänger runt.
Sagt och gjort, ägg, smör och gräddfil fanns hemma i kylen. Och som smaksättning till bananerna hittade jag en 70-procentig chokladbit, som jag hackade i bitar.
Muffinssmeten klickade jag ner i randiga formar anpassade till Ikeas förträffliga muffinsplåt. Med den får du 12 lagom stora, svampliknande, muffins. I dag blev det ingen frosting på, det är ju oftast det som är det roliga med muffinsbaket. Då går i alla fall jag igång - med spritsar, olika glasyrer och strössel av hjärtan och silverkulor. Men eftersom Allhelgonafikat drog igång mitt på dagen så hann jag bara inte. Och de små godbitarna gick åt ändå.
* Gå och se Spök! Skräckmusikalen som skrevs av Björn Skifs och Bengt Palmers för över 30 år sedan håller än. Med Lena Philipsson, Loa Falkman, Måns Zelmerlöw och Sussie Eriksson i huvudrollerna går den nu för fulla hus på Cirkus i Stockholm.
Bullbak i Bromma
Hembakta bullar med ska helst ätas med detsamma de kommer ut ur ugnen. Så det gäller att tajma kaffebryggningen med bullgräddningen. Ibland går det bra. Har man fem degar till att kavla så är det inte helt lätt att ta en paus och fika mitt i bullbaket, men det är ju det som är själva grejen, så det gäller att passa på!
Inspirerad av tv-programmet Hela Sverige bakar som går i sjuan på torsdagar så satte jag en bulldeg i dag. Tänkte att tjejerna skulle ha ett litet bullförråd i frysen nu när det är höstlov och allt. Och inte vet jag om det berodde på de många tända stearinljusen, men degen jäste som aldrig förr...
Själva bulldegen går egentligen väldigt snabbt att göra. Och medan den står och jäser så är det bara att förbereda de olika fyllningarna. Jag gillar variation och den här gången blev det inte mindre än tre olika sorters fyllningar. Smaskiga chokladbullar, klassiska kanelbullar och kardemummabullar med mandelmassa och äppelmos - som svägerskan Maria har kokat ihop.
Voila - en plåt med rykande färska bullar är inte helt fel i höstrusket! Speciellt inte om man får chans att avnjuta dem tillsammans med sina höstlovslediga döttrar:)
*Att låta alla barn, som i dag lever under ett utvisningshot, få stanna här i Sverige – det vore väl nåt att satsa på. Även om föräldrarna inte uppfyller Migrationsverkets kravspec.
Skördefest i vår trädgård
Tomatplanterna, som jag cyklade till Wålstedts i Dala-Floda tidigt i våras för att köpa, har gett en hel del frukt, men nu tas de sista kvistarna fulla av små tomater om hand.
Squashen och pumporna slingrar sig långt utanför pallkragarna som Thomas byggt. Jag gillar deras vilda framfart i trädgården och har låtit dem hållas. Ända tills nu. Nu klipper jag ner allt, samlar ihop frukterna och lägger dem på ett stort fat där de bildar ett vackert blickfång.
Fika i Forssa
Fikabesök hos faster Aina i Borlänge. Äntligen! Tänk att det ska till en hörapparat för att det här skulle bli av. När det är så mysigt när man väl är här. Och det vet vi ju, och ändå är det svårt att få till de här magiska ögonblicken, som ju egentligen borde tillhöra vardagen.
Kaffebordet är dukat i trädgården. Och vi njuter i fulla drag av sällskapet och värmen från solstrålarna. En riktig bonus att kusin Maria och Peter också råkar vara hemma på besök just i dag.
Efter kaffet får jag en runda med Aina i trädgården. Här tillbringar faster mycket tid. Och det syns. Överallt färggranna perenner och fina blad. Några plantor från den gyllengula rudbeckian och den pastellrosa höstanemonen får följa med hem. Det tackar jag för.
Karinkaffe i Sandvika
I dag bjuder vi in till Karinkaffe på Drängpersgården i Sandvika. För andra året i rad. Det är en egentligen en gammal tradition som vi tagit upp igen. För när jag var liten så firades "fruntimmersveckan" och Karindagen med massor av kaffekalas runt om på fäboden.
Redan vid 06-tiden på morgonen ringer väckarklockan och sen är det bara att sätta igång och baka.
Bullarna fylls med nystött kardemmumma, mandelmassa och smör. Och det doftar härligt när de gräddas.
Och så äntligen börjar gästerna droppa in. Faster Aina har med sig en bukett med lysande sommarblommor från sin trädgård som mamma Karin får. Pappa David är sedan länge på plats.
Amanda serverar muffins som hon själv fixat frostingen på. De fina flaggorna har hon och Emilia gjort av färgglad Pandurotejp och tandpetare. Farmor Majvor är här i år också. Hon har åkt hela vägen från Katrineholm. Precis som förra året. Inger i rosa, fick ledigt från Ica i år med. Och Malin kom tillsammans med Marit och Mats med nyfödda Benjamin, bara några veckor gammal. Jättekul!
Kusin Maria råkade vara i Dalarna på väg till Dalhalla och mellanlandade här på fäboden. Det är vi glada för.
Min bloggande svägerska AnnaHelena ser till att ta bilder på blåbärskakorna ur alla möjliga vinklar, trots att hon själv just nu hoppar runt på kryckor. Kolla gärna in på hennes blogg Var dag i mitt liv, som är länkat till hennes namn här.
Två långväga gäster, Majvor från Katrineholm, och Michael, som åkt motorcykel hit i dag från Värmland.
Och så delar av Forssjöfamiljen Lind-Åström som premiärsov i Friggeboden i natt. Jätteroligt att ni kom allihopa och fira Karin med oss:)
Kofest i Dala-Floda
Andra helgen i juli är det Komidsommarfest i Dala-Floda. En tradition som fäbodkullorna startade då de kom hem till byn igen, efter att ha varit på fäboden med korna på bete i flera veckor under sommaren. Min mormor, Drängpers Linnéa, var en av de sista fäbodkullorna i Sandvikens fäbodar. Nu finns inte så många kor i bygden längre, men alltjämnt firas kofesten. Med bland annat en rad fantastiska konserter av olika slag.
I Floda kyrka fick vi lyssna till den genuint fina klangen från Floda spelmanslag och en rad bekanta musiker från Stockholms Kungliga Filharmoniker och Kungliga Hovkapellet.
I år toppades lördagskvällen med att Mando Diao spelade flera av låtarna på sin succéskiva, Infruset. Och det gjorde de med sådan känsla att vi alla var beredda att hoppa jämfota och skrika högt av glädje över att få vara med om denna magiska spelning på hemmaplan.
På Gammelgården var det flokullor och masar på catwalken iklädda flodadräktens olika kjolar, tröjor och kragar för olika tillfällen. Och så den speciella konfirmationsdräkten.
Även i kyrkan lyftes flodadräkten fram i samband med fredagskvällens konsert. Här syns den blomsterprydda flodabruden och hennes brudtärnor.
På marknadsgatan som går genom hela Kyrkbyn vimlar det av människor på självaste kofestlördagen. Och här finns massor av hantverk att välja bland.
Lillkari, som annars gärna guidar dig till gamla fäbodar i flodatrakten, sålde egentillverkade vackra armband av vävda band. Och av Anna-Karin Jobs Arnberg köpte jag ett flodabroderat iphoneskal. Här fanns även Wålstedts garn, stickade vantar, hembakt bröd, dalahästar i nya skepnader och mycket mycket mer att ta del.
I år hade vi ingen egen loppis, så vi passade på att njuta av kofesten så mycket vi bara hann och tog bilder och filmade för att även du som inte var där ska få en glimt av denna hundraåriga tradition. Tack till Emilia som klippte och redigerade.
Rött staket
En vecka innan Kofesten börjar kyrkbyborna att putsa på sina gårdar för att de ska bli fint till lördagens kofestmarknad som brer ut sig i byn. På mormor Karins gård bygger Forsgärdets byalag till exempel upp ett helt kafé. I år hade hennes staket tappat färgen helt och det gick ju inte an, så då fick Emilia och Amanda rycka in.
Och med Falu rödfärg kommer man rätt långt. Själva putsningen slapp tjejerna, då Gossas Lennart redan varit på plats och spolat bort de gamla färgresterna med en högtryckstvätt.
Morfar David fick måla grinden. Och tjejerna slet i timmar med sina penslar ivrigt påhejade av alla förbipasserande. Och rött och fint blev det. Ja, till slut riktigt lyste det om staket. Och mormor är nöjd.
Rosétider
I dag var en helt fantastiskt dag med en dagstemperatur uppåt +26 grader! Äntligen lite sommarkänsla på riktigt! Många passade säkert på att göra en och annan utflykt. Några satt förmodligen och läppjade på ett glas rosé i solgasset. Vi stannade i vår trädgård. Och den sysselsatte oss HELA dagen! Dahliorna fick flytta ut på altanen, utekrukorna fylldes med sommarblomster och de uppdrivna gurka, squash- och pumpaplantorna sattes på plats i pallkragarna. Fram emot kvällningen fick även vi njuta av ett glas rosé i växthuset.
Till rosén passar vår nya favorit perfekt – ett helt nytt knaprigt fröknäcke, Tre kullor, från Leksand med smak av pumpa och solros. Ljuvligt gott med brieost på! Finns att köpa i de flesta matvarubutiker. Om man inte har vägarna förbi knäckefabriken i Häradsbygden i Leksand i sommar förstås.
Vackra vimplar på kalas
När vi kommer till Kläppstigen på 10-årskalas har mamma Maria bullat upp minsann med både muffins, rulltårta, pannkakstårta och gräddtårta. Och det smakar inte bara himmelskt! Kakbuffén är också bedårande vacker att titta på. Så det är inte konstigt om iphonekameran går igång...
Pannkakstårtan har här fått små minimarshmallows som topping. Och 10 lila födelsedagsljus.
Muffinsfatet är en saga för sig.
De goda äppel- och kanelmuffinsen har en fin svampliknande form, då de gräddats i en lite annorlunda muffinsform från Ikea. Den kan vi varmt rekommendera! I varje muffin har Maria stuckit små färgglada vimplar, som hon gjort själv av tändstickor och mönstrad tejp från Panduro. Helt suveränt
Även gräddtårtan har fått vimplar! Så snyggt! I de höga glasen serverades en syrligt god fromage.
Och vad vore ett barnkalas utan chokladbollar med strössel!
Rulltårtan med hemgjord äppelmos hade Maria bakat till sin pappas ära. Den var saftig och smälte som smör i munnen. Rulltårtans dag firas annars numera den 9 augusti. Men det visste ni säkert redan.
Stort tack säger vi för en trevlig födelsedagsfest och än en gång GRATTIS till killarna!
Växthuset vaknar
Nu har värmen stigit något och penséerna har flyttat in i växthuset. De piggar upp rätt rejält med sina fina rödvioletta färger. Just de här penséerna har fått en antik såsknipa att växa i - ett fynd från Pingskyrkans loppis i Katrineholm.
Fjolårets dahlior har fått komma fram i ljuset, och otroligt nog verkar de flesta ha överlevt den stränga vintern i sina krukor. De här är däremot nyinköpta för i år.
En buddha från Thailand vakar över växtligheten.
Några fåglar har ännu inte flyttat in, men det är trivsamt med fågelholkar. Och på arbetsbänken ligger frön från fjolårets plantor och väntar på att få komma i jorden. Bättre sent än aldrig!
Fäbodfika
Att stänga Sandvika för vintern är aldrig lätt. Det tar emot. Att komma hit och öppna upp och låta de friska vårvindarna dra in genom dörrar och fönster är desto roligare! I helgen var vi här och krattade bort de sista lövhögarna och klippte ner fjolårets vissnade perenner. Och sen fick vi njuta av vårens första fäbodkaffe i mormors gamla rosenkoppar med kardemummabullar som pappa David bjöd på.
Dräktbytardag i Floda
Är du på jakt efter en vackert broderad påsömtröja eller en gammal flodasjal med riktigt fina blomster då kanske "Dräktbytardagen" som Hemslöjden i Dala-Floda ordnar varje år i maj kan vara ett alternativ. Dräktdelar säljs förstås även på Blocket, Tradera och går även att hitta på lite finare loppisställen, men priserna varierar rätt kraftigt.
Vi passade på att kolla in Hemslöjdens dräktutbud när vi ändå var på plats i helgen och hittade en guldgruva av broderade påsömhättor, påsömtröjor och kjolar.
Jag köpte den här fina kragen, två övdelar och ett par vävda band. Och tre vita innerhättor med fantastiska spetsar. Kråkan hoppade jag över. Mormor Linneas hänger ju fortfarande kvar i Sandvika. Vi klarar oss med den.
Barrunda på stranden
De heta kvällarna i Thailand inbjöd till promenad på den två kilometer långa sandstranden. På den södra delen upptäckte vi en rolig bar med en bartender som skapade små konstverk till drinkar. Han snidade stora blommor av ananas, melon och apelsin, som han dekorerade pina coladan och kokosnötsdrinken med.
Längtan efter mangoshake
- Tänk en iskall mangoshake och en bananapancake på beachen i Kamala!!
Det är vad vi brukar fantisera om här hemma när dagarna är som mörkast och kylan slår till och lägger sig som ett istäcke över landet i fem månader.
Så gissa om vi i fjorton dagar har frossat i shaker av olika slag - kokosnöt, vattenmelon, ananas, men framför allt mango! Thailändskan Jang, tv på bilden, har ett litet fruktstånd på 1 kvadratmeter längs Kamlastranden där hon gör de läckraste fruktshaker man kan tänka sig för 50 bath, ungefär en tia. Hennes mamma och dotter hjälper till att servera och ta betalt. De är såna de är thailänderna, riktiga entreprenörer, där oftast hela familjer är inblandade i den verksamhet som bedrivs.
Bananpannkaka är en annan Thailandsfavorit. Den görs och säljs oftast i små stånd på gatan. Vill du inte ha banan på kan du få jordgubbar, kokos eller choklad. Eller ananas. Vi beställde oftast både banan och nutella av Yens, som gräddade pannkakor från tidig morgon till sen kväll, på Kamala Beach. Vi försökte själva göra en variant av bananpannkaka här hemma i dag, men det var långt i från Yens otroligt tunna deg, och smaken var väl inte heller riktigt densamma. Är det nån som har ett bra recept på bananpannkakor så får ni gärna höra av er!
Thailand mer än sol och Singha
Har precis kommit hem från två fantastiska veckor i det thailändska semesterparadiset Phuket med allt vad det innebär av värme, strandliv, långsvansbåtar, tuktuk, singha, tempel, mangoshake, padthai, lotusblommor och inte minst - vänliga thailändare överallt.
Blomstrande flodabroderier
I helgen har jag ägnat mig åt plattstygn, stjälkstygn och schattersöm på Värdshuset i Dala-Floda. Och vi har lärt oss sy både rosenknoppar, utslagna rosor, penséer och liljekonvaljer. Viktiga inslag i det fina flodabroderiet. Påsömsproffset Anna-Karin Jobs Arnberg har tålmodigt visat oss var vi ska sticka nålen och åt vilket håll sefirgarnet ska ligga.
Anna-Lena fattade snabbt vad det handlade om och hur nålen ska dras för att blommorna och bladslingorna ska hamna rätt.
Brodera färggranna blommor på svart kläde har kvinnorna gjort sen 1800-talets mitt i Dala-Floda. Framförallt sydde man på detaljer till folkdräkten - kjolsäckar, kjolbårdar, hängslen, hättor och påsömtröjor. Men det blev också leveranser av andra textilier – kjolar, västar och mössor med broderade blomkanter till bland annat NK och andra uppköpare. Och det var gott om påsömmerskor i byarna. Minst en på varje gård drog in lite extra pengar tack vare broderiet. Även om det inte var så många kronor de fick för sitt tidskrävande påsömsarbete.
Drängpers Ingegerd, längst upp till vänster, har också påsömsgener. Hennes mamma, Margit, var en duktig påsömmerska. Men precis som jag, var Ingegerd inte mottaglig för den typen av kunskap när hon växte upp. Min mormor, Drängpers Linnéa, ville också dela med sig av sina kunskaper – både vad gällde påsöm, knyppling och vävning – men inte heller jag fattade i tid eller tog vara på den fantastiska kunskapskälla jag hade att ösa ur. Det är därför vi är här nu, på påsömskursen som Hemslöjden i Dala-Floda arrangerar, för att prova på det vi missat under alla år.
Lena, längst upp till vänster, syr ivrigt på, samtidigt som hon berättar för oss om all aktivitet som äger rum nu för tiden i Syrholn, en av byarna i Floda. Flo-isvicku på Flosjön till exempel lockade närmare 1 000 personer. Lisa, närmast ner till höger, verkar vara som klippt och skuren för påsömbroderi. Hon syr snabbt och snyggt!
Lunchen serveras av Evalotta, som driver Värdshuset. Hon bjuder på läcker fisksoppa. Det blir ett välkommet avbrott i det intensiva, men fantastiskt roliga, påsömarbetet.
Jag passar på att se mig om i det vackra Värdshuset, med hundra år på nacken som pensionat, och fascineras av de vackra interiörerna – vävda band och tyger, träbbord, ljuskronor och Leksandsstolar.
Maria, från Leksand, flokullan Ingegerd, från Ekerö, och jag tar en fikapaus i det stämningsfulla matrummet. Och vi njuter av miljön och det spännande broderiprojekt vi håller på med. Och sällskapet. En härlig dag.
Trädgårdsdrömmen
Where dreams come true. Så kan man sammanfatta fenomenet trädgårdsmässor. Åtminstone om man, som jag, är blom- och odlingsintresserad. Får man sen lite antikt, shabby chic och vintage på köpet – inte mig emot.
Norrby trädgård var ett av drömställena på Kistamässan i dag. En otroligt fint uppbyggd trädgård här i mässmiljö med massor av blomsterarrangemang och andra inspirerande inslag. Inte minst vimplarna som hängde över alltihopa. JAG ÄLSKAR VIMPLAR!! De signalerar verkligen FEST! Norrby trädgårdar, som till vardags ligger i Trollbäcken i Tyresö, kan man besöka alla dagar från mars till allhelgonahelgen. De har inget eget fik, men man kan ta med egen termos och få sitta i deras trädgård och njuta. DIT ska vi åka på vårutflykt!
De här pippifåglarna i keramik var nära att få följa med hem till vår egen trädgård. Jättefina och naturtrogna! Finns att köpa på www.repolera.se
Fågelholkar verkar annars vara årets trädgårdsgrej! I olika format och storlekar. Själv kom jag hem med två stycken! En lila att hänga i körsbärsträdet hemma och en vit holk på pinne att sticka ner i nån stor pelargonkruka i växthuset.
En supersöt rosa liten gjutjärnssoffa omgiven av fantastiska fuchsior och pelargoner från Rockdala var ett annat kärt blickfång på mässan.
Jag brukar köpa deras sticklingar här på mässan och sen lite senare på sommaren få de mest fantastiska fuchsiablommor, som ser ut som små ballerinor, som dansar i rymden.
Den här gigantiska fuchsiablomman har växt från en enda stickling!
Att odla på höjden kanske kan vara nåt att ta efter om man har ont om utrymme eller vill avskilja ett speciellt område – skapa ett trädgårdsrum. Här har man använt sig av hönsnät för att hålla blommorna på plats.
Hortensior är annars en favorit så här års och de fanns också i mängder här på mässan. Här i en lite ovanligare mörklila färg. Matchar fint den grå betongen.
Tulpantider
Det är redan mars månad, men inga vårtecken så långt ögat når. Vilken tur att det finns tulpaner i alla fall, som vi kan trösta oss med. Och ranunklar. Även om de odlats och växt upp långt härifrån. Ja, jag vet, det finns svenskodlade tulpaner också, från Ekerö till exempel, och de köper jag förstås i första hand. Inte minst för att de är så fräscha, men också för att de sluppit åka långtradare många hundra mil.
Oftast handlar jag tulpaner på Hötorget, för där finns det så många sorter och färger att välja bland. Och priset är ofta förhandlingsbart.
